skolan . .

Usch, man får ett annat perspektiv på livet. Ändå fortsätter man stressa springa runt och försöker hinna med allt på kort tid. Varit i skolan nu och lämnat in en uppsats i religion och idag lämnade jag in två uppsatser i svenskan.
Kan inte förstå att jag fortsätter springa runt som en yr höna, samtidigt som jag ibland hoppar in på jobb och samtidigt som barnen ska hämtas på dagis, laga mat, handla, bada, tvätta. Och så ska man hinna med att ta hand om sig själv också? Whaa.

Finns så otroligt fina människor här på jorden, som gör mycket i stillhet.
Ex min granne Malin (hon jobbar på posten) hade pratat med sina kollegor om att alla Libero m.m ska sorteras bort från våran post. Detta var ingenting jag tänkte på men när vi satt och pratade en kväll kom detta upp, och värmen spred sig i hela kroppen. Allt detta för att jag ska slippa bli påmind om vad Villem skulle ha för blöjstorlek, hans första tandborste, eller hans första smakportion på gröt. En hel grupp som jag inte ens känner gör detta just för mig och min familj, det är helt fantastiskt.

Eller som min sambos syster som skickade ett brev på posten, och när jag öppnar ser jag 2 små söta ugglor med spänne på. "Jag satte dom på våra nyckelringar till dörren" samt en lapp där det står, Villem i våra hjärtan föralltid kram Therese. Helt kolossalt vilka människor det finns, som lägger så mycket kärlek på oss.
Ärligtalat, ugglor! Jag ser ugglor i allt, sedan Villem gick bort har jag blivit så otroligt kär i ugglor så det är inte sant.

Ni är så värdefulla, och det är precis såna här människor som jag är så glad över finns i våran närhet !
All kärlek till er, släkt och Vänner. <3

Dessutom blir min gosse Vilton 3år imorgon, just på alla hjärtans dag <3. Grattis i förskott mamma och pappas hjärta.  <3

Åh fina lilla änglagosse, som du fattas oss <3 :(

annan fas

jag har glömt hur det känns, att hålla din kropp i min famn. Jag kan endast se, om jag blundar. Tittade på en bild nyss och insåg att jag endast kan nudda dig i tanken men inte längre känna hur tung du var i min famn. Jag kommer inte ihåg hur det kändes med dig mot mitt bröst, jag kan inte känna det längre men när jag blundar så minns jag men jag känner inte.
Och den känslan som jag fick idag önskar jag ingen behöver gå igenom.

Jag är inte iskall om jag låtsas som att ingenting har hänt, jag måste bara göra och hantera det på mitt sätt för jag hade inte klarat av att leva om jag hela tiden tänker tanken på att han är borta. En försvars position kanske? vad vet jag, det enda jag vet är att det känns bättre så.

Går väll in i en annan slags sorg igen, förnekelse saknad misstro på livet, men jag reser mig igen. Jag måste ta tag i livet och försöka leva och få må bra, utåt ja, innåt nej så innihelvete nej! så krossad och sönder.

så rädd varje dag, sover wilma ex längre än pojkarna på morgonen vågar jag inte gå in i hennes rum förens jag hör henne.
Men jag är inte dum i huvudet, har bara insett att livet är sååå skört, och att få ta del på ännu ett barns livlösa kropp skulle jag aldrig klara av. *kan inte säga så längre eftersom jag nu vet att en människa är så mycket starkare än vad man tror* men jag vill aldrig mer vara med om det som hände oss den hemska morgonen i september, den morgonen när en hel släkt och familj ramlade itu som pusselbitar.

Villem vi saknar dig så, dina syskon pratar om dig hela tiden och idag ville viggo gunga upp till månen. ♥
Vilton säger hela tiden gullevillem, och vi hoppas du har det så bra där uppe bland dom andra änglabarnen ♥

puss på din mjuka kind , mamma ♥

RSS 2.0