Åven om jag gråter inombords så ler utsidan, Även om jag skrattar så är hjärtat krossat.
Åven om, det är sånt som andra inte ser !

9 månader blir du idag min lille prins, jag blir så arg på någonting. .Jag har ingen jag kan vara arg på ändå är jag så förbannat arg. Klumpen i halsen ligger där och gnager och bara väntar på att få spricka. Som i förrgår, som igår.

Samma bild i tavlan, samma bilder i datorn. .Inga nya bilder på dina framsteg, aldrig några nya minnen av dig.
Det där livlösa barnet jag höll i, som Kim höll i är starkare än alla andra fina bilder på dig. När jag blundar kommer hela scenen upp som en skräckfilm. Det går inte att förklara, jag vill nog inte förklara. Det gör för ont idag. Det gör ont varje dag men idag gör det sådär extra ont.

Jag är en bra mamma vi är en bra familj, vi förtjänade inte det här. Ingen förtjänar detta. . .

Du är så älskad, jag saknar att hålla om dig Villem.
Det har gått alldeles för länge nu, och jag måste liksom leva med att aldrig mer få se dig.
Aldrigheten är så jobbig, och den där "allting faller isär-känslan" 

Vi möts igen en fin vacker dag, och då lovar jag att ta igen all den tid vi missat tillsammans
här nere mitt lilla ängla barn -v-

 

Visst är det konstigt tänker jag . . .
 - Hur vissa människor åker iväg och handlar, hämtar barnen på dagis eller lagar mat.
Jag ser det som en krossad vardag, det är jobbigt. Vart jag än vänder mig om så
är färgen där eller låten, lukten från en speciell dag. Det gör mig mer levande att se
och känna och lukta mig till döden. Hur nära den ligger oss, att bara genom att gå ut och
hämta posten kan vändas och bli en marddröm "och helt plötsligt är hela livet som en pingpongboll"

Jag ser tecken överallt, annars brukar jag inbilla mig små tecken som gör honom levande för mig.
Hur jag sitter i bilen och plötsligt kommer en fågel emot mig och jag inser att närmare än så kommer jag aldrig komma en ängel. Fina vingar och det enda djuret som kan flyga. .

Men mest av allt tycker jag om att gråta i bilen, där ingen kan se eller nå mig.
Jag är ledsen för att min son är död, jag är ledsen för att hela framtiden slogs i tusen bitar, jag är ledsen för att vi fick planera en begravning åt våran döda son, Jag är ledsen för att jag aldrig kommer få se honom växa upp, Jag är ledsen för att mormor & morfar, farmor & farfar moster fastrar morbröder inte kommer få dela händelser i hans liv som med de andras. Jag är förkrossad över att behöva bli påmind om döden varje dag, Jag är förkrossad över att behöva sakna ett barn i min famn, runt min hals. Mest av allt är jag ledsen över att känna mig utvald, Som att gud tog mitt barn för att jag inte skulle klara av 4 barn. . .

Och jag saknar honom så, jag saknar honom överallt. Lukten av honom, stoltheten över att säga att det är mina barn alla 4a. Men jag vet att gud har tagit ett av dom. HAN TOG ETT AV MINA BARN! och det gör mig galen.

Pustar ut!  

 

 

Jag borde egentligen, men jag orkar inte. . Just nu är min hjärnbalk helt krossad!
Mår jag bra ena stunden så måste något annat sättas åt sidan. Mår jag inte bra så tar jag till mig det tråkiga.
Vad är det med mig? . . . Jag borde skriva rent min uppsats men jag orkar verkligen inte, ändå är det bara renskrivning!.

Igår gjorde jag mina 55 rövövningar, idag är det break inför imorgon då det blir 65 stycken.
En gåtur i morses med sis och Nattis på 5km fick starta dagen idag, så mysigt. Dock lös solen med sin frånvaro.
Imorgon blir det en tur här i Dals-långed sedan ska jag jobba 11-17:00.

Jag kan inte kommentera i din blogg, så jag gör det här ist du är helt otroligt stark och det du skriver i bloggen är så rörande, gripande och väldigt intressant! Tack för att du delar med dig av den här jobbiga resan till alla oss som inte kan förstå eran sorg! Även om det ni går igenom är ofattbart så ger du så mycket perspektiv till mina "problem" och jag tror att alla dina läsare tänker efter varje dag och tar vara på sina närmaste som man tyvärr lätt glömmer och tar för givet. Tusen tack Mia för att du delar det här, du är en inspiration.
/ Lovisa

Jag blir alldeles varm, hela min kväll är gjord.

Samt alla andra som delar både glädje och sorg.
Ni är en fantastisk inspiration till mig som ett bevis på medmänsklighet och förstående.
Även såna man aldrig träffat, det är galet hur en kväll kan vändas till det bättre
av era fina komentarer . <3 All kärlek till er.

 

Jag gjorde mina 55 Squats idag, helt otroligt. Samtidigt som jag och syrran sammanlagt gått en halv mil idag.
Idag har jag känt på träningsvärk i muskler jag inte trodde fanns. . .PUH! . Men men det är ju detta jag behöver, jag orkar mer med barnen och har en sådan positiv inställning.

Får inte glömma bort älskade mamma som var med på en promenad efter jobbet också !
Ikväll kommer sis hit och spenderar kvällen/natten med mig, och imorgon kommer stora hjärtat hem igen . .
Som han är saknad alltså!.

Hotellrum är dessutom bokad inför Ullareds resan jag min syster min mamma och moster ska åka på i Maj .
Så jäkla kul, det behövs verkligen. 70 sätt att tillfredställa en kvinna "69an och en tur till ullared" ;)

Vad ska man säga, ända sedan jag skrev att min positiva inställning börjat komma så har den fortsatt, det kommer svackor men just nu går jag inte inne i ett mörkt rum där allt är besvärligt och jobbigt utan jag får tid att visa mig i ljuset lite.

Snart ryker spiralen också! . .
Spännande va ?, Nej inte speciellt. .Jag klarar inte av den, ont och sticker i livmodern.
Jag orkar inte gå in på det, men ut ska den.

 

 

 

Älskade Villem <3

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

 

 Någon som är på ?, 1 dagen idag så mina 50 är gjorda !!!!. . .:)

 

Som sagt, idag tog Malin hand om mig och Stina, såå mysigt och såå himla välbehövligt.
Peeling,handvård,mjukvård,sminkvård (sminktips) kaffe och massor av kärlek.
Det finns få personer som kan komma in i mitt hjärta och ruska om en i storm med bara massor av kärlek
det tackar jag någon för. Att det finns människor med så goda hjärtan. <3 All kärlek till er.

Nu sover barnen, och jag har plockat undan i köket efter kaous av macaroner, korvstroganoff, kläder och massa leksaker, kastruller och plastglas :P . Jaaaa. Det är ett heltids jobb dessa vackra älskade barnen.

Sedan berättade jag ju om den där träningen som jag skulle börja på, JAG har äntligen börjat nu. Inget mer slapp om att jag inte orkar. . .Idag började jag och Madde och var hemma igen 3,5km senare. Helt okej första dag.
Dock måste jag införskaffa mig bättre gåskor då jag fått världens dunder skavsår nu! . .
Så imorgon bitti kör vi igen, 8 lämnas barnen sedan vidare ut. .Jag är så taggad! Och har haft sådan energi idag, dock vill jag ju börja gymma också, hmm finns det någon kunnig i Billingen tro?? .
Vet ju inte vad man gör eller hur man gör med alla redskap?. . :) Haha.

Viggo vill ha 2 bebisar också men det skadade inte om det blev en liten hund heller *

Dom är för goa dessa små älskade barnen, Jag hade bara önskat såå att våran lilleman var här också.
Jag behåller tanken på honom där, han vet att han är såå älskad och saknad.

Puss

 

 

Det ömmar, det svider, varje andetag är jobbigt.
Näsan är täppt, mascaran är utkletad, mitt huvud dunkar.
Darrar, fryser men svettas. .Blodtrycksfall, svimmfärdig.
Illamåeende. . .Tom, det ekar i mig.
Mitt hjärta samlar damm . .

Som en sjukdom, hela kroppen är sjuk.

Ändå måste man fortsätta, jag kunde inte få sjukskrivning.
Men jag orkade inte kämpa då, dem raderade alla dagar
när min son dog, Jag tror jag behövde de dagarna som mest just då.

5000:- för en liten dödsannons i Dalslänningen.
Självklart betalar man det, det var han värd. Men handlar det om att
dom vet att man betalar detta priset och då kan ta så mycket? . .
Inte ens blomdekorationen eller kistan eller likbil fram och tillbaka
från Näl kostade i närheten av den summan.
Hur mycket kostar det att sätta in en bild och skriva en liten Grattis
hälsning ? Hur mycket kostar det att sätta in "välkommen till världen" ? .
Någon som vet?. . Inte är det femtusen väll? . .

 

Detta är något av det
största som irriterat mig, eftersom femtusen är mycket för en liten dikt
i tidningen missta mig inte nu, vi hade lagt hundratusen om det hade kostat
så mycket också, meeeen bara grejjen att det kostade så mycket
när man redan ligger på botten. .Sjukskrivning, indragna sjukpenningsdagar, föräldrapenning.
Barnbidrag. . .Är det just att dom vet att man betalar detta pris ? . Oavsett vad.

Jag tycker iallafall att det är fel, tänk de som inte har dessa pengar men ändå vill
hedra och skriva en sista hälsning :,( Usch!

Så mycket som kan göras annolunda ! . 

Du är så saknad min son, vi tänker på dig varje dag <3

 

 

Barnen sover nu, jag är seg i colan. . .
Körde precis en omgång med plankan, och dessutom betalat 2 räkningar som kom idag.
Slängt in 2 maskiner med tvätt, så nu förtjänar jag soffläge.

Jag vill åka till Villems grav men jag vågar inte. Nu har jag vart ganska bra i huvudet ca 2 dagar och vill inte förstöra mitt arbete med att trycka ner det igen. Jag hoppas så att någon av er i min familj är ute och tänder ljus.
Det gör ont !

Älskar mina fina, saknar min sambo som snart kommer hem <3

 

Ny dag nya möjligheter, idag har jag sjungit på jobbet "ja jag sjöng" :) . . Solen har värmt och dagen i allmänhet
har varit bra..Jag höll på att falla dit, när vi kom hem. Innanför dörren!
Jävla dörr, jävla väggar! Ett tag var jag inne på att det var ett ont hus vi flyttat till, ett ont hus som skulle ta död på alla våra barn.

Men idag, när jag kom innanför dörren höll jag på att bli förbannad såfort jag tog steget in, JAG hejdade mig ett slag och tänkte "så fort du tänker på att det är huset som gör dig förbannad så tänk på något annat" och det fungerade.
Jag fick barnen i säng, överfört pengar och nu sitter jag här i soffan och förundras över att man kan bli så förbannad på ett hus, eller så är det just tanken över alla skräckfilmer man sett sedan tonåren. . .

Positivt tänkande nu, jag måste verkligen ta mig framåt. Jag har stått still i 6 månader nu och känner mig inte alls som jag förtjänar att leva, eftersom denna arghet och intensiva långvariga smärtan fortsätter. .Det känns ändå som att "gud/någon" har straffat mig för något. Den tanken kommer nog aldrig försvinna, därimot kanske en vacker dag kommer jag kunna förlita mig på livet igen. Men den dagen känns långt bort, långt långt bort.

Denna intensiva sorgen, har satt spår i mig i min glädje och mitt leende. Min sambo skrev på en bild idag "lee mot vardagen så leer den tillbaka" Så solklart, ju mer jag leer desto bättre mår jag ? eller kanske ? . . . .

Förlåt nu skriver jag i bubblor, Jag menar inte att jag inte förtjänar att leva pgr av att jag är så off. .Men det känns varken som att man lever eller gör någon nytta just nu då allt princip är sååååå långt bort.

Även när vi fick Villem så hade vi planer på att vi ska ha en till, när Villem gick bort så skulle vi aldrig mer utsättas för detta och inte ens en tanke på fler barn, men pö om pö så har vi börjat fundera. Men skulle man våga och skulle man våga om 1 år eller 10 år ? , Det jobbiga kommer ju alltid finnas där, det onda kommer alltid göra ont. Men skulle man våga sova om nätterna ? skulle jag sova på nätterna om 10 år om vi väntade så länge?. Jag tror det är lika jobbigt hur många år som än går . . Villem kommer aldrig kunna ersättas på något vis, han hade ju med största sannolikhet velat ha ett litet syskon, Hur skulle Viggo, Vilton och Wilma ta det om vi skulle planera ett till barn? . Skulle dom va beredda på ett syskon och kanske vara lika rädda för att förlora det? .

Funderingar funderingar funderingar, jag vill inte att någon skriver något elakt nu. Som vissa trådar jag sett på familjeliv ex, som absolut inte kan förstå hur föräldrar som förlorat ett barn ens kan tänka på ett nytt då det är som att ersätta deras döda barn" . Men så är det verkligen inte, Villem var en egen individ vårat fjärde barn och lillebror till 3 fantastiska syskon. Jag skulle aldrig kunna ersätta honom. <3 . Men som sagt vi funderar, vilket vi kan fundera på något år till. Villem kommer alltid fattas oss, han har sin plats här hemma hur långt bort han än är, våran fina fantastiska lilla ängel. Usch vad ledsen jag blir på folk som inte fattar, de kan komma med så slarviga kommentarer som dom inte förstår sig på, då ska man inte yttra sig heller om man inte vet vilket helvete det är att gå igenom.

Ni som läser är fantastiska, jag är glad och förväntansfull varje gång jag kommer in på bloggen då någon fin människa kommenterat något fint eller skrivit en hel roman av fina tröstande ord som verkligen värmer ända in i hjärtat. Ni är guld.

Jag tänkte slänga in några bilder på Viggo och Vilton samt Wilma idag :) . Dem förtjänar en häftig plats i mammas blogg <3