Jag, madde och barnen satt runt bordet och åt middag samtidigt som vi diskuterade Villems färd till månen.
Vi har pratat mycket med barnen om morgonen då vi hittade Villem efter natten, och Viggo samt Vilton var ju med när han lyftes upp. Viggo pratar gärna om Villem och hur han beskriver den morgonen är så konstigt att höra då jag själv knappt närvara i sinnet. Han berättade iaf för mig och Madde att han var ledsen den morgonen för att Villem var blå på sidan och inte rörde sig eller lät sedan berättade han att när ambulanspersonalen kom

 - Så blåste dom in änglar i Villem och även om ambulansen kom så hade det inte spelat någon roll.
sedan sa han att han hade suttit i dörrkarmen till vårat vardagsrum och vart ledsen medans jag och Kim sprungit runt i panik och förtvivlan.
 - då satt jag där i dörren "och visade" jätte ledsen medans du mamma var arg och skrek, då satt en gubbe och höll om mig hela tiden.

sedan fortsatte han. . .
 - Och Villem sa hejdå till mig på natten!

Mycket mer finns att berätta om vad Viggo sagt och säger om denna morgonen, men att Villem var två denna morgonen håller han fortfarande på och att det var en gubbe som höll om Viggo när han var ledsen när ingen annan var där hos honom håller han också på. Jag blir helt varm i kroppen, tänka sig om det är så att det var någon där för Viggo som inte vi såg och som hade i avsikt att hålla om Viggo och visa han närhet när han behövde det som mest.

 

Sedan berättar han ibland att det finns och kommer en ängel till honom på natten och att han då blir ledsen för då är han rädd för att ängeln ska ta med honom upp till månen där han inte får träffa mamma och pappa.
Jag brukar då säga till honom att ängeln bara är där för att kolla till dom, och att han är snäll.
"Vad ska man svara och säga" Jag kan ju inte direkt säga att det inte finns änglar, då han nog vet mer än vad jag vet. och då berättar jag ju också om att hans tro är fel och min rätt, så jag får helt enkelt bara göra det fint istället.

Goa ungar, tänk så mycket de har fått vara med om. Först glädjas åt en lillebror sedan sörja en lillebror. Och tro mig de har det verkligen jobbigt med att de förlorat sin lillebror. De är så jävla smarta och förstår verkligen allt vi förklarar. Man behöver inte dalta om saker, dom förstår ändå.

Viggo och Vilton säger ibland vid matbordet att det är okej att vara lite ledsen och att Villem kommer aldrig mer tillbaka.
Varför dom säger "lite ledsen" är nog mest för att jag ibland brukar fälla en tår när vi pratar om Villem och att de då frågar om jag är ledsen och jag då svarar "ja mamma är lite ledsen, men det är okej. Man får vara ledsen" så där kommer nog det ifrån.

Åh jag älskar er så mycket Viggo Vilton Wilma Villem <3 Ni är mammas ögonstenar <3

Så att inte någon tar illa vid sig, menar jag inte i mitt senaste inlägg att det är så mycket positivare med canser ex men där finns iallafall hoppet om att överleva. Det är mycket mer acceptabelt att småprata om canser, men det är inte psd då det händer små bebisar och där döden är enda utvägen. 

Så ni inte missuppfattar mig. För det är det sista jag vill, det enda jag egentligen vill på rak arm är att det borde bli något alla vet om (en tjej skrev och fråga mig vad psd är) och hon är själv 5 barnsmamma så någonstans har det ju blivit fel ? . . Eller?. . . Jag tycker iaf att det är hemskt och ingen borde vara med om detta, men det borde bli mer acceptabelt att prata om. Göra reklam om. . ectect..

Nu till något annat, Idag åkte jag och Kim ut till graven för första gången på några veckor. Kände att det var dags nu, så vi köpte med oss fjädrar och ljus, så han skulle få det lite fint till påsk <3 . Samt la vi dit en stor ängel som ligger där nu som Villems farmor köpte <3

Åh det enda jag vill är att ha dig tillbaka, Det är omöjligt - Jag vet. 
Jag och Kim stod vid hans grav förut och pratade om hur han skulle sett ut nu, Och hela tiden tänker man på varför livet är så oerhört grymt för. Vi som precis hade flytit in med att vara 4barns föräldrar, allt flöt på bra. Och sedan en morgon hitta dig livlös utan någon reaktion på att vilja andas igen :,( Det är ofattbart, skrämande och hjärtskärande.

 Jag kan inte med ord förklara paniken och den hjälplöshet man kände, hur chocken förvandlades och man blev som en vandrande robot. Man kunde inte skilja på timmar minuter sekunder. . Helt plötsligt var kvällen där och alla handlade, lagade mat, lekte och busade. Men innanför våran dörr stod tiden still. Inte ens klockvisaren flyttade sig, man var fast i den där sekunden när vårat barn lyfts upp helt kall och stel som en porslinsdocka. Men jag har aldrig sett en sådan fin liten ängel, lätt att skriva nu med tårar som rullar. Men han var fin, han var alltid fin våran lilla prins.  

 

 

Så länge det inte finns någon utredning kommer psd få fortsätta ta barnliv, Det står på många sidor hur man kan lätta och förebygga psd men i teorin finns inga grundläggande principer på vad som hjälper eller ej. Barnen ska ligga på sida/på mage/på andra sidan nu är rekomendationen att barnen ska ligga på rygg när de ska sova. Det rekomenderas att barnen helst av allt ska sova i egen säng och utan kudde, inte för trångt inte för varmt. Många saker att tänka på, men inte för många för att få ha kvar sitt lilla barn. Visste ni dessutom att psd går långt över 6 månaders ålder men över 1år blir det istället pd = plötslig död. Mycket tystas ner och aldrig syns något i tidningar, mammatidningar, allt ska vara så gulligt och puttinuttit. På internet hittar man mycket och många rekomendationer . Forskare och läkare kommer med hur dom tror blir rätt, Men de forsksr med våra barn som insats, Vad har dom annars att gå på? (nu är detsåhär många barn som dött i psd av att ligga på mage, då får vi testa annan sovställning) . . .Hur kommer det sig att ingen har pengar men vi skattar miljoner, barncanserfonden har pengar men inte tillräckligt samma som hjärtochlung räddning, pacemakers m.m Vart är pengarna som ska satsas på liv? när det finns pengar som går till all annan nöd, varför kommer inte pengarna till rätt hand? 

 

Jag blir så ledsen att man inte kommit längre i forskningen, vi är på 2000 talet nu, man kan göra så mycket men antagligen kostar det för mycket, eller så är det väll tiden. Jag vill precis som alla andra ha en förklaring inte bara ett ord. Hur kan friska barn bara dö? är inte det en väldigt speciel sjukdom, det borde ju vara något som förbryllar forskningteam . Varför läggs det inte mer tid på att forska kring det för. Och en sak till som jag undrar över, det här med reklam på tvn, man klickar och får upp reklam på hjärt och lung forskning, canser, svält och naturkatastrofer, varför visas inte en reklam om psd för? är det för känsligt, eller kommer man alldeles för nära det där skrämande (det som aldrig händer) . Eller är det att döden är med i namnet (plötslig spädbarnsdöd) det varje människa fruktar. Det man inte vill bli påminda om men som faktiskt händer varje dag. Kanske inte just bara i psd men man kanske förlorar sitt barn på annat sätt. Här i sverige är det iaf så att döden är något man är tyst om. Canserfonden är också en punkt med döden, men där kan vissa överleva och det är det som kanske gör det så accepterat att prata om, samma med hjärt och lung fonden, men psd har ju bara en utgång vilket är döden. För aldrig innan har jag pratat om psd öppet förr innan jag själv drabbades , visst har man bollat tankar med en vän om man ex skulle vara med om en sådan händelse, men sedan lämnar man snabbt samtalsämnet. 

 

Jag vill bara upplysa människor om att det faktiskt händer både psd och pd, när Villem gick bort gick jag med i en grupp Vsfb (vi som förlorat ett barn) och den sidan hjälper mig jätte mycket ang tankar och funderingar. Det jag villkomma här är att jag vill att ni ska ta vara på varje sekund, välja era strider, somna sams och älska hjärtligt. Även om psd gå

Sista jobbdagen för denna veckan, Imorgon rullar vi ner mot Varberg för att gå in i kyrkan för första gången sedan Villem`s begravning. Lilla Nellie-lou ska döpas <3 . Kalas och massa mys väntas i helgen alltså :) Mysigt. Vi har köpt så fina dopspresenter till både Nellie och Milou . .

Nu ska jag titta till portersteken som står och puttrar på spisen, Magnus och Sara är här som middagsgäster idag ;) Myspys.

Älskar mina, <3

 

 

Jag antar att många ägnar oss en tanke varje dag, fick precis en komentar från en anonym att hon/han hade oss i tankarna dagligen och jag antar att, har man barn kommer man nära in på känslan hur det skulle kännas om det barnet sedan en dag inte finns där längre. Det var fint skrivet från dig "anonym" och vi kämpar på. Vissa dagar är upp och vissa dagar ner. 

Ska jag erkänna en sak, så grinar jag som en tok på jobbet varje eftermiddagspass. Haa, hur dumt men det är sant. Han jag jobbar hos är äldre och hör inte så bra, så oftast när vi sitter i soffan på kvällarna brukar tårarna få rulla. Det känns som att jag kan slappna av där, han sitter ju där trygt i sin stol och jag har aldrig haft chansen att bara sitta ner och känna mig helt tom. Sådär sitter jag på jobbet med tårar i vädret. På det sättet får jag ju en ny chans att släppa ut all sorg för att ha energin att tömma på den igen. 

Vet ni vad det värsta är, Att han försvinner mer och mer ifrån mig. Självklart ser jag honom när jag stänger mina ögonlock och självklart känner jag doften av honom om jag tvättat kläder i samma sköljmedel som hans kläder tvättades i. Men den där känslan av att minnas hur tung han var, den försvinner. Bleknar :,( . Och jag mår så illa av att veta att han försvinner så, det är för mig ett bevis på att han bara var här för att stanna en liten stund. 

En process en helt ny livsstil, Jag vet ärligtalat inte hur man ska slingra sig ur denna sorg. .Den finns där och jag får nog bara acceptera att den alltid kommer finnas där på ett eller annat sätt. Han fanns ju, jag kan ju inte direkt radera ut att han har funnits. På så sätt kan jag ju inte direkt radera all sorg heller. Jag hade bara önskat att det fanns en gnutta glädje också, men det gör det inte. Inte just nu!. Nu är allt bara sorg och elände, en dag kan jag minnas honom med glädje och hur glada vi var/är över honom. Men sorgen är tyngre och tar över. Den är för stor för att köras över. Jag får det just nu att låta som att han inte gav någon glädje, han gav oss all glädje i världen verkligen. Han fick oss att känna oss sammanbundna och som en hel familj. När han försvann från oss var det många bitar i våran familj som föll sönder. Så glädje gav han oss verkligen och lycka och kärlek. Men jag kan inte se det just nu utan sårbarheten över att han inte finns gör ont och det är bara det jag kan se. 



Viggo var på 4 års kontroll idag också, Han väger idag 15kg och är 95cm lång, hans motorik såg lysande ut och han kunde se bra :) . Tänka sig, 4 år sedan han kom och jag samt Kim fick känna på riktig kärlek för första gången <3. Helt otroligt vad fort det har gått. Älskade rompenisse <3

Nej nu ska jag lägga mig i sängen och bara va. . Jag älskar min fina familj <3, Och vi alla saknar dig så underbara älskade lilleman <3 

Godnatt

Jag söker en tröst hos någon men det finns ingen som förstår
Hur såret från en saknad svider i en tår. 

Hur glad jag är mot alla som möter mig ibland 
Men innerst inne vill jag att dom så gärna tar min hand. 
Att dem kan säga till mig "det är okej att känna så" 
Älskade lilla Mia det är okej att falla ibland,nu,då. 

-------------

 

Om du bara visste hur mycket jag saknar dig våran snutt, du kommer föralltid vara åtta veckor och tre dagar. 
Tänk om jag bara kunde hälsa på dig en dag, hålla om dig, pussa på dig. Sagt hur älskad du är och hur förbaskat saknad du är. Tänk om ! Tänk en dag. Jag hade gjort allt för att få just den där dagen för att få lukta på dig igen, snosa dig i håret och pussa dina mjuka leena kinder. Jag är verkligen inte hel utan dig, Jag känner mig sjuk hela tiden och bröstet slår så hårt. 

8 månader skulle du snart ha fyllt, 8 månader . 8 månader sedan jag fick upp dig på mitt bröst, höra dig skrika och gråta. 8 månader sedan din pappa höll dig för första gången sådär försiktigt som en porslinsdocka. 

Jag har inte varit ute vid din grav på ca 4 veckor nu, jag hoppas någon annan tänder ljus för dig. Det känns som att jag inte kan gå dit, Allting gör bara så jävla ont! Jag är inte känslokall jag klara bara inte av det just nu. Ändå gnager det på i mitt samvete att jag måste, Jag får så dåligt samvete över att inte åka dit, trots att det gör för ont att göra det just nu. Jag vill ju göra påskfint och lägga lite nya blommor, men jag kan inte :,( . Det gör bara så ont . Förlåt älskade lilla du <3 Jag älskar dig så. 

Det sägs att tiden läker alla sår, jag är mer säker på att det kommer en sårskorpa som lätt rivs upp ibland. 

Du är så saknad Villem, så älskad från första stund <3