annan fas

jag har glömt hur det känns, att hålla din kropp i min famn. Jag kan endast se, om jag blundar. Tittade på en bild nyss och insåg att jag endast kan nudda dig i tanken men inte längre känna hur tung du var i min famn. Jag kommer inte ihåg hur det kändes med dig mot mitt bröst, jag kan inte känna det längre men när jag blundar så minns jag men jag känner inte.
Och den känslan som jag fick idag önskar jag ingen behöver gå igenom.

Jag är inte iskall om jag låtsas som att ingenting har hänt, jag måste bara göra och hantera det på mitt sätt för jag hade inte klarat av att leva om jag hela tiden tänker tanken på att han är borta. En försvars position kanske? vad vet jag, det enda jag vet är att det känns bättre så.

Går väll in i en annan slags sorg igen, förnekelse saknad misstro på livet, men jag reser mig igen. Jag måste ta tag i livet och försöka leva och få må bra, utåt ja, innåt nej så innihelvete nej! så krossad och sönder.

så rädd varje dag, sover wilma ex längre än pojkarna på morgonen vågar jag inte gå in i hennes rum förens jag hör henne.
Men jag är inte dum i huvudet, har bara insett att livet är sååå skört, och att få ta del på ännu ett barns livlösa kropp skulle jag aldrig klara av. *kan inte säga så längre eftersom jag nu vet att en människa är så mycket starkare än vad man tror* men jag vill aldrig mer vara med om det som hände oss den hemska morgonen i september, den morgonen när en hel släkt och familj ramlade itu som pusselbitar.

Villem vi saknar dig så, dina syskon pratar om dig hela tiden och idag ville viggo gunga upp till månen. ♥
Vilton säger hela tiden gullevillem, och vi hoppas du har det så bra där uppe bland dom andra änglabarnen ♥

puss på din mjuka kind , mamma ♥



Kommentarer
Petra

Så fruktansvärt starka!❤

2013-02-06 @ 09:08:51
URL: http://Enbartpetra.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0