Dikt

 
Mina ögon såg ett barn
så speciell och så unik
han visade sig vara en ängel
Med en klädsel så vit.

Jag fick lov av gud att
få låna honom ett tag
Men inte trodde vi
att han skulle upp igen idag.

Min son dansar barfota
och han hoppar runt på moln
skrattar ner på oss
långt där uppifrån.

Han ser oss gråta tårar
Men kan inte trösta oss
Vi hoppas dom där uppe
tar hand om dig förstås.

Vi älskar dig så vår son
och önska vi kunde ha dig här
Så länge vi andas och lever
kommer vi alltid hålla dig så kär.
/Mamma


 

han försvinner inte

inser mer och mer att jag inte har villem kvar att han aldrig mer kommer tillbaka , det gör fruktansvärt ont :(

jag undrar om det är jobbig att trösta


någon i svår sorg eftersom man knappt nämner Lillemans namn länge pågrund av att vara rädd för att såra, men han försvinner inte bara för att man inte nämner hans namn. jag hade bara blivit glad om någon kunde prata med mig om honom.

idag har jag hjälpt mamma i köket här på dagis, skönt att få tänka på annat!

min syster köpte mig ett Didrikson sett förut som jag kan ha när jag är ute och går, härligt speciellt när det regnar :) .
tack sis! ♥

älskar mina och saknar Kim ♥

Nov. 28, 2012

full måne ikväll, minns att kvällarna efter villems färd till månen också var full måne, är det fullmåne samma datum varje månad?

idag har jag med hjälp av sis julpyntat här hemma. helt otroligt vilken mysig stämning det blir när julen kommer fram.

mest vart i egna tankar idag, gjort det jag ska göra men ändå vart bortom existensen :S . bara haft jobbiga tankar,
men imorgon måste jag riinga läkaren så jag kan få komma på ett möte och se hur allt ligger till .

ångesten kommer mest på kvällen, tungt att andas och panik i att tro att man håller på att dö. känns så naturligt att skriva av mig i bloggen, blir ju iinte att jag pratar så här öppet med någon när Kim inte är hemma.

Eller är jag för öppen i bloggen? jag kanske kan hjälpa andra som har det jobbigt och känner sig ensam om sina tankar och känslor, att dom inte är ensamma ? jag vet inte det känns ändå skönt att skriva av sig.

förlåt jag skriver för min egen del, att jag ska komma ihåg alla tankar och känslor som kanske inte finna där om 15 år nästa år om 2 år . och hjälper detta någon så är det ju ännu bättre.

jag är iinte ensam det vet jag men man känner sig som världens ensammaste människa, att gud straffar mig att jag gjort något fel?. att detta ska få mig att öppna ögonen och inse vad jag har och ska ta vara på! saken är den att jag har alltid tagit barnen i första hand, sett till deras bästa och älskat varje Barn från första stund. vi behövde iinte detta, ingen behöver detta :(

jag är så sjukt besviken på livet, ganska uppenbart va?.

jag älskar min familj och alla när

lika länge

 
Idag, idag har jag och med hjälp av sis fixat ordning nere i källaren, Men jag stannar upp flera gånger för idag har min ängla son vart borta lika länge som han levde hos oss. Alltså 2 månader och 3 dagar. Känns grymt, jag känner bara en sån stor besvikelse på livet.

Var på frukost hos Stina med Emelie förut, väldigt mysigt. Pratat om allt mellan himmel och jord, underbart!
Tack för en mysig morgon goa människor.

Jag älskar min familj, och jag hade behövt min Kim hemma nu känner jag. Men pengar behöver vi ha, och han måste ha sitt jobb. 

Älskar mina . Puss <3

Vad obduktionen visade.

 
Ska skriva lite från när vi var nere på Näl den 14e Nov för svaren på varför Villem gick bort men jag börjar med
hur allting kändes den dagen. .

Vaknade och hade en sån ångest i hela kroppen, jag har ångest hela tiden men just denna dagen var den sådär jobbig så jag nästan skakade sönder och skulle rinna ner som en geleklump mellan ränderna till en vattenbrunn.
Försvinna var det enda jag tänkte på, jag ville sluta andas just denna dagen "finns flera dagar jag har lust med detta" men den här dagen var extremt jobbig psykiskt och fysiskt!

Vi lämnade av barnen på dagis och åkte neråt, alla tänkbara tankar fumlade runt i huvudet. Jag och Kim pratade i bilen men jag kändes så himla långt bort, som att jag pratade men i en annan kropp. Jag var helt enkelt inte mig själv, antar att man måste vara någonting annat än bara Mia och Mamma för att orka med en sån här grej, så det var just vad jag var, någonting helt annat.

Så svårt att beskriva, men jag förstår inte hur man klarar av detta ? . Jag förundras hela tiden över hur stark man måste vara i psyket`?. Vad stark en människa är.

Väl nere på Näl, gick vi in genom dom dörrarna vi gick ut för när vi förlorat våran son och all chokk som den dagen vandrade i, Vi gick in i entren och såg mammor med bebisar och ärligtalat så gick jag och tänkte på "undrar vad som har hänt med dom, tänk vad många människor man går förbi som har vart med om så mycket fruktansvärt" Och dom vet ingenting av vad som har hänt oss, dom ser endast oss men inte den smärtan man går runt och bär på.

Vi gick till barnavdelningen där vi skulle mötas upp med Nils och sjukhusprästen, Ironiskt att mötas på barnavdelningen av alla ställen? . Hmm iallafall vi kom in på ett rum och började småprata lite med den finsk/svenska prästen som var ett väldigt stort stöd när vi kom ner till näl under den dagen Villem blev en ängel. Skrattade och log och grinade om vartannat när vi berättade om hur fin begravningen hade varit och hur tacksamma vi är över den vänlighet och omtanke vi fick när vi kom ner den 27/9 .

Nils kommer in i rummet "nils är en barnläkare" samt en till tjej som mötte upp oss när vi förlorat Villem men henne kommer jag inte ihåg namnet på. Diskuterar lite där och kallpratar om allt mellan himmel och jord, är mer eller mindre halvt med under hela konversationen när vi sitter och pratar, sedan säger Nils att han hade pratat med obduktionen nere på sahlgrenska, och dom hade inte hittat någonting på våran fina Villem utan han var en frisk och kry liten grabb men som hade valt att lämna oss i PSD (plötsligspädbarnsdöd) . Tårarna rinner samtidigt som jag försöker visa mig stark, Konstigt att jag försöker visa mig stark när jag är som svagast?, Jag frågar om dom hade kunnat peka ut en tidspunkt under föloppet om när, och Kim frågar om dom inte har en tidsgräns som alla utgår ifrån, men Nils berättade att tidspunkt och hur länge han hade varit borta innan vi fann honom inte kunde sägas, då man inte kollar sånt på barn om det inte vart en olycka som en drunkningolycka eller mord "då måste dom ha en tidspunkt" men inte i detta läget.

Nils berättar också att det fanns ett litet förkylningsvirus i Villems näsa men att detta var av en god sort som inte kunde göra en sån här stor skada, men annars var han en jätte frisk bebis. :(

Så våran fina ängel gick bort och vi kommer aldrig få veta varför.


Jag minns det som igår där du låg på mitt bröst
När du var ledsen eller arg och jag gav dig min tröst
Hur du log på ditt sätt så mitt hjärta slog volt
Inser efter en stund att det är en ängel jag fått hållt.
 
Mammas fina ängel, Jag önskar så att du vet hur värdefull du var. Hur ditt leende kunde göra min dag,
Att alla stunder med dig är jag så glad över att jag fick. Jag kan inte förstå att jag aldrig får hålla dig min son igen, att jag aldrig kommer få byta en blöja på dig, ge dig mat, trösta dig eller mysa :( Visa dig hur mycket jag verkligen verkligen verkligen älskar dig. Hur stolt jag var över att bli 4barns mamma och så mycket vi hann hitta på tillsammans. Jag kommer alltid vara en 4barnsmamma även om du inte finns så att jag kan röra dig så är du ändå här hos mig i mina tankar varje dag varje sekund <3

Vi älskar dig så <3 Lilleman.




regnig gåtur

how do i live whitout you, i want to know.

tog en regnig promenad med goa Malin ikväll, så otroligt skönt även om man var dyngsur när jag kom hem.

somnade på soffan förut med en sjuk vilton , under tiden hade Madde tagit hand om Viggo och Wilma ♥ så uppskattat sis. tack för att du finns här för oss ♥ du är värd allt .

imorgon måste jag in till apoteket för att fånga något mot viltons vattenkoppor, han kliar sig så, stackarn.

mamma och pappa var ute vid Lillemans grav förut , dom sa att det var så fint. själv hade dom tänt små marschaller och satt ♥ jag har inte hunnit ut på 2 dagar så jag åker ut imorgon när Viggo och Wilma är på dagis .

imorgon är det 11 dagar kvar tills Kim kommer hem ♥ jag längtar så, man vänjer sig aldrig. :-( vi saknar dig ♥



mamma tänker på dig varje sekund villem, hur allting kunde ha sett ut. mitt hjärta värker så, och jag öönska smärtan kunde försvinna så man kunde se alla våra fina stunder tillsammans istället för just nu tänker man bara på att du är borta och inte kommer tillbaka.

antar att det kommer lite i omgångar och att våra fina minnen kommer när jag har läkt mig lite. just nu är jag bara i en sorg, halv fokus på allt jag gör.

du är så älskad vår ängel ♥

4 månader skulle du blivit idag min ängel

4 månader skulle du blivit idag vår ängel, alla dessa datum som man följer. antagligen skulle du fått smaka på din första smakportion idag.

finns så mycket känslor men dom finns endast bevarade i hjärtat , såna där känslor som bara jag kan känna och andra som är i samma sits. det finns inga ord till dom.

vi saknar dig så gullplutt, och hoppas på att alla där uppe tar hand
om dig så som vi skulle ha gjort ♥

vi älskar dig så ♥

AAAH

 
Herregud, Jag måste bara få skriva av mig min ilska över några komentarer som dykt upp när jag läst några trådar på familjeliv.

För det första så gör det JÄVLIGT ONT hos mig när MÄNNISKOR som inte förlorat ett barn uttrycker sig med att " man bara ersätter det barnet som var när man planerar ett till efter en sån hemsk händelse" eller att "det ska bara fylla ut tomheten som finns"

VAAA? . "Detta är något jag läst för andra som planerar barn efter att dom mist sina barn i psd, i gravidteten m.m"
För mig om vi får fler barn i framtiden så kommer det barnet ALDRIG kunna ersätta Villem på några sätt, han var en egen individ, våran nummer 4a. lillebror i familjen. Så hur kan såna människor som aldrig upplevt en sån här smärta uttrycka sig i sånt dom inte vet ett skit om ? , Hur kan dom anta? , Hur kan dom vara så jäkla elaka? . . Det är ju helt fel så som dom skriver eller tycker och tänker. Förlora ditt barn så ska du se att du aldrig skulle kunna ersätta honom/henne. .Det är omöjligt! .

Nej fly förbannad blir jag, Öppna inte käften för sånt ni inte vet ett skit om! .


stilla

igår hade jag taggtråd i andning, varje andetag gjorde ont och varje tanke fick mig att vilja göra slut på lidandet, jag ville upp till himlen och bära min son. jag vill upp till villem hela tiden men jag får tänka realistiskt. Det går bara inte!

hur många barn jag har spelar ingen roll, saknaden gör lika ont. varenda jäkla dag! jag får ta sekund efter sekund, timme efter timme. dagarna blir bara värre känns det som, livet jag behöver leva utan dig, är inget liv. om det bara fanns en chans, om jag bara hade fått chansen att säga hejdå :( .

jag har vart ute och gått endel nu de senaste dagarna vilket gjort mig glad och övertygad om att kroppen mår jäkla bra av motion!

imorgon åker vi och simmar, jag och syster samt Stina och emelie :). mysigt med lite egentid medans barnen är på dagis.

tack älskade familj och vänner som finns här och stöttar.
som vill dela mina dagar, jag älskar er <3

jag älskar min fina familj så otroligt mycket, mamma älskar er och jag älskar dig Kim ♡ . vi längtar tills du kommer hem igen :-) .

puss

saknar dig min ängel

It hurts , every heart beat. :-(

Älskade du <3

Så lyckliga vi var :,( <3

Snutte,

 
Imorgon ska vi ner, omtumlad vecka med en sambo som dels åker ut på jobb i 3 veckor.
Jag är skör och jävlig. Delad itu, och söndertrasad inuti.
 
Blir så jäkla ledsen, snuvade in mig på psd på google och all jävla fakta gör mig både ledsen och förbannad
på de som kommit på och skriver alla saker man ska tänka på ang psd. . .Vissa är likgiltliga för att "ge oss som förlorat ett barn" dåligt samvete och behöva gå med tankarna att "det kunde blivit annorlunda.
Ännu vet man ju inte orsaken till Psd men vad jag läst finns denna mekanism i kroppen tills barn blir 15år och ju äldre man blir så kallas det PD. Antagligen är det något som inte är utvecklat hos barn som hindrar koldioxiden samt värmekällan i kroppen att fungera och reflektera signalerna till hjärnan.
Jag vet inte, vad borde man veta, vi är på 2000 talet och detta borde ju ta större värde?. .

Varför ska man bara behöva acceptera psd? utan någon förklaring, det MÅSTE ju finnas en eller annan förklaring.
Tycker man ju. . .Nej jag är helt förvirrad. En läkare säger ju inte att "han dog av hjärtfel utan han säger isf vad han dog av ex: hjärtattack. Men vi ska antagligen bara nöja oss med psd som anledning . . Så FEL!.

Jag saknar dig så min lille gosse det gör så ont att se alla barn som föddes efter dig och som nu hamnar framför.
Alla bilder jag ser på andras barn som utvecklas och får växa. Så som du skulle göra, vi hade ju planerat allt älskade ängel. Jag känner en glädje för stunden men lika snabbt hamnar jag på botten igen. Jag och din pappa kollade bilder från alla stunder och mysiga dagar vi fick med dig. Delade glädjen och sorgen i allt vi såg. Hur glad du var och hur arg du kunde bli, hur söt du var när du sov och hur söt du var när du var vaken och riktigt kollade in i våra ögon med så mycket kärlek. Hur mycket dina syskon saknar dig och pratar om dig vareviga dag, och det hoppas jag dom alltid kommer göra.

Du är så saknad här hemma älskling <3 Vi älskar dig så. <3

Ikea

Sitter i bilen och väntar på att kunna åka till Ikea för att hitta en lampa till vardagsrummet (+ annat småkul) medans visar Viggo mig vad han önskar sig i julklapp :) .

Känns också konstigt eftersom vi sist var där hade Villem med oss :( <3 och vi fick så fina kommentarer om att vi hade så fina barn och att Villem var en så söt liten ängel <3 jo det var han vår prins <3 .

Idag har jag dessutom sminkat mig lite för första gången ordentligt på 2 månader ! . Kul :) .

Älskar mina fina <3

4dagar


4 dagar kvar tills vi ska ner till Näl igen, första gången efter att vi fick lämna våran ängel där. Första gången sedan våran värld gick i tusen bitar.

Jag saknar dig min ängel <3 :(

Många hjärtan i skrift idag.

Idag tog jag och syster med oss barnen och åkte till Trollhättan för lite handling av tapeter osv till pojkarnas rum, så imorgon ska vi påbörja det projektet . Vi målade ju osv i deras rum innan men det blev så himla tråkigt så nu blir det safaritapet på 2 av väggarna med vit färg på resterande 2 väggar. Köpte samt en lampa vi skulle haft i vardagsrummet men insåg när vi kom hem att den är för liten så den får vi hänga upp i hallen på övervåningen.

Sedan ska Viltons fönster in i hans rum så är det klart sedan. Massor av hyllor ska upp sedan få bort alla leksaker från nedervåningen :) .

Jag & Kim åkte till Mellerud i morses vid 8 och simmade lite samt basta och badade bubbelpol. Har nog inte gjort något sånt själva på 5år. Tiden rinner iväg och idag kände vi att vi bara ville släppa allt och unna oss detta.
<3
 
Så himla bebissjuk är jag också, hoppas att jag snart får gosa emeliebebis <3 . .

Går runt med spykänsla hela tiden, min kropp mår inge vidare. Varje centimeter av mig känns ditslängt ! .
Jag saknar våran ängel, alla bebisar jag ser påminner om dig. Älskade du <3

Jag älskar mina fina, ni är det finaste och dyrbaraste ! .
Puss Mamma & Sambo.<3
 
Ps: jag saknar mina föräldrar nu . . . <3
 
 
En morgon förlorade vi allt, en morgon förlorade vi fotfästet.
En dag förlorade vi hoppet, en dag förlorade vi en son .
Vår alldeles egna lilla charmtroll <3
Vi älskar och saknar dig så!
Villem Peter Lennart Östermark/Olsson
Always in my heart forever in my mind
 

Suck

Som ni flesta vet som läser min blogg så har jag ju inte fått sjukskrivning eller något alls, idag slog det mig när jag pratade med min syster att jag kanske måste prata med en kurator för att få sjukskrivning ? . Det kan ju inte vara rätt att jag måste känna att jag måste göra något för att ens få pengar när vi går i denna sorg och bearbetning.

Detta tar mer på krafterna än något, jag försökte ju plugga men jag känner mig totalt värdelös i det också och jag hoppade nog in för fort. Jag hinner inte känna på hur jag mår eftersom jag hela tiden måste tänka på vad jag ska göra!

Så förut ringde min underbara syster till vårdcentralen och hörde sig för, vilket slutade i ett nr till kuratorn här i Bengtsfors. Imorgon ska jag ringa dit och se om vi kan träffas och prata lite, känns som att jag bara slussas runt emellan :( .

Hur gör man?

Jag önskade.

 
Jag önskar inte min värsta fiende detta, saknaden är obeskrivlig. Jag har en son någonstans men jag kan inte se eller röra honom, det enda jag kan göra är att minnas honom. Ibland vill jag bara radera hela hjärnan för att slippa alla känslor alla tankar alla minnen. Och att allt bara var som innan, Så trött hela tiden.
Ni vet den där väntan när man saknar någon och att man snart ska få träffa personen eftersom man längtar så, den känslan bär jag hela tiden men i slutet av känslan måste jag avsluta med att den du väntar på kommer du ALDRIG mer få träffa igen.
 
Det är overkligt på alla möjliga vis, jag vill bara skrika att det är inte såhär det ska vara.
Så rädd att jag ska springa rakt in i betongväggen, falla ner och vägra ta mig upp igen.
I 2 dagar nu skulle jag kunna legat kvar i sängen, allt är ändå tomt. Är jag ledsen måste jag kämpa, är jag glad
får jag dåligt samvete och måste kämpa. Jag kämpar fan hela tiden. Orolig över Viggo Vilton och Wilma
konstant, Jag tror inte det är så konstigt. Så rädd att vi ska förlora dom också, jag vet att vi inte kan vara runt dom 24/7 men oroligheten kommer alltid finnas. Den fanns innan också innan Villem blev en ängel, men nu är det extremt. Jag/vi går upp säkert 5-6 gånger under kvällen/natten för att se så att dom andas.
 
Allt tar bara så fruktansvärt på krafterna, varje andetag är tungt. Man försöker hela tiden, man möter människor med nedsänkta blickar, man gråter i bilen, man kipar efter andan i tvättstugan. Vid matbordet, i sovrummet, i vardagsrummet. tredubbla hjärtslag i panik men lugnet stormar över en, som en förlamning. Jag vill inte ens andas.
Jag vill inte ens finnas idag.

Elakt va ? . Mot mina andra som finns, men jag måste få känna såhär. JAG OOOORKAR INTE MER!

Det enda jag alltid bett om är att ha mina barn i bra förvar, inte ens det kunde du ge mig ! . Det finns ingen tro.

Mamma saknar dig Villem, alla söta små leenden du hann ge oss. Jag är så glad över alla trötta mornar du gav mig alla de dagar du bara var arg och jag fick trösta dig. När du inte ville sova och jag var trött och sa att jag inte orkade, jag är glad över att jag fick alla dagar med dig, Vi tog vara på alla dina dagar eller hur. Jag gav dig all min kärlek, men det var antagligen inte nog för gudjäveln. Jag hoppas det räckte för dig iallafall, jag njuter av att ha dom minnena att blicka tillbaka på iaf.

Du är den vackraste ängel, och jag är säker på att alla andra tar hand om dig där uppe tills vi ses igen <3
 
 
 

Svar

Skriver från appen på telefonen nu så kan nog bli lite rörigt .

Många undrar så också vi vad som hände med Villem och vad han gick bort av. Ofta finns ingen förklaring och detta hoppas vi på!

Jag tänkte jag skulle skriva om den dagen änglarna hämtade tillbaka Villem .

Den 26/9-12 tog jag och Kim bilen för att åka till BVC och träffa barnläkaren då vi tyckte Villem hostade fruktansvärt mycket, vi kom dit men allting såg bra ut. Läkaren lyssnar endast lite på Villem men konstaterar att det inte är något fel.

Vi åker hem och dagen passerar, Madde och Nathalie kommer medans kim tattuerar under kvällen sedan passar jag på att tatuera Madde.

Kim matar Villem vid 11 och Madde och jag blir färdiga vid halv 12 på kvällen. Jag och Kim går och lägger oss för att sova, allt var fortfarande som vanligt och barnen låg och sov.

Den 27/9-12 vaknar vi vid 07:00 av att Viggo och vilton kommer ner (vi sov nere i vardagsrummet med Villem då han vaknade ofta på nätterna så han inte skulle väcka de andra barnen) Kim går till köket och tar ett glas vatten sedan går han mot Villem för att ta upp honom. Kim stöter till vagnen men Villem rör sig inte vilket får han uppmärksam på det värsta, tar upp honom och tänker (Gud vad kall han är) sedan får han se att Villem är alldeles blek och lite blå.

Han skriker till mig och jag skriker samtidigt som Viggo och vilton och Wilma springer runt och är alldeles förvirrade. Kim försöker göra hlr på villem men ingen respons, ringer 112 som anländer ca 10min efter samtalet.

(i allt detta kaous svimmar jag av i köket så Kim står med våran ängel i famnen och 3 barn till och försöker hålla lugnet)

Ambulanspersonal tar Villem ur armarna på Kim och börjar arbeta med honom på vardagsrumsbordet i detta säger några ur personalen att vi ska gå upp på övervåningen.

(Kim frågar hur det går med honom?, men till svars fick han att det är för tidigt att säga)

Mina föräldrar kommer och försöker hålla oss lugna, men det var lättare sagt än gjort. Kim springer ut och kastar saker omkring sig.

Jag går ut och tar en ciggarett när en av ambulanspersonalen kommer fram och håller om mig och säger med nedsänkt röst (vi har verkligen försökt men det går inte, även om vi kom så snabbt som vi gjorde och att ni försökte med hlr så hade vi inte kunnat rädda honom. Jag är så hemskt ledsen) .

Villem åker ner till Näl i egen ambulans medans jag och Kim åker i en annan. När vi börjar åka kommer min syster (som vi försökte få tag på) uppspringande och undrar vad som händer men sedan går hon vidare i chokk.

Nere på sjukhuset får vi träffa ett traumateam som tar emot oss med varma händer, sjukhusprästen samt en läkare. Vi pratar och sedan var det sax att säga hejdå till villem (visste jag att detta var sista gången jag skulle få se honom hade jag gjort mycket annorlunda) men det är ju sånt vi kan ångra nu.

Han var iaf jätte fin och det såg ut som att han sov, lika fin som alltid förutom att han var alldeles kall och att täcket inte rörde sig upp och ner för andningen. Han såg precis ut som en vacker liten ängel. <3

Efter att vi sagt hejdå, fick vi prata med polisen från Trollhättan (alltid när det är dödsfall i hemmet får man prata
Och förklara vad som hänt) det är dessa som har hand om obduktionen osv.

Vi berättade sedan pratade vi lite utöver och dom var verkligen så himla duktiga .

Min mamma och syster kommer sedan och hämtar oss (allt är så overkligt) igår hade vi en bebis och nu satt vi påväg hem utan :( allt känns fortfarande som en marddröm men vi vaknar inte ! :(

Nu går vi och väntar på att 14e november ska komma så svaren från obduktionen kommer. Men ibland har dom ingen förklaring och detta hoppas vi på så han inte levt och vart sjuk hela tiden och att läkarna missat något eller inte gjort som dom borde varje gång vi åkte till läkaren med honom.

Så svar om det finns något får vi den 14 november !

Älskade älskade lilleman <3
(har inte fått med allt utan tog bara det jag kommer ihåg) från den dagen.

Vi saknar dig så våran älskade ängel <3

:(

Åh vad jag vill ha snutte Villem här :( <3 jag saknar dig så kroppen gör ont :( <3

RSS 2.0