Känslan
Började första dagen på skolan idag, kändes nervöst i början men såfort jag hade fått mig en plats att sitta på så kändes det genast mycket bättre. Snöade in mig i Svenskan så bytte och kollade lite i religonkunskaps boken och den första sidan jag slår upp är det en bild på en nyförlöst bebis så där satt jag med nästan nävarna i ansiktet men tog grepp om paniken och slängde ihop boken fort. Vissa dagar går man bara runt och har fullt upp med massor att tänka på ändå finns den där gnagande känslan där hela tiden "saknaden". I allt jag gör finns du våran fina ängel men det är jag faktiskt bara glad över även om saknaden efter dig gör så otroligt ont.
Ni vet den där känslan man har när allt är så långt borta ni vet den där känslan man kan tänka att "det händer inte mig, det händer inte oss" jag vet att jag aldrig mer kan tänka så, jag lever i det. Och hela händelsen när Kim tar upp våran livlösa ängel kommer alltid spelas upp som en film och vi är huvudpersonerna i den. En skräckfilm där varje andetag är för intet och kroppen går in i en annan dimma, Man är så ledsen att benen ger vika.
Ni vet den där känslan man har när allt är så långt borta ni vet den där känslan man kan tänka att "det händer inte mig, det händer inte oss" jag vet att jag aldrig mer kan tänka så, jag lever i det. Och hela händelsen när Kim tar upp våran livlösa ängel kommer alltid spelas upp som en film och vi är huvudpersonerna i den. En skräckfilm där varje andetag är för intet och kroppen går in i en annan dimma, Man är så ledsen att benen ger vika.
Så nej aldrig kommer jag någonsin kunna ta något förgivet igen och det gör faktiskt jätte ont, att hela tiden behöva gå och tänka "tänk om" istället för "det händer inte mig" . Det är ju sånt man faktiskt bara läser om, som man kan höra andra prata om. Men det hände ju oss, och jag vet att vi alltid gjort allt rätt och för våra barn. Det kanske inte ens finns någon man kan beskylla även om man så vill. .
Utanför faller löven hösten syns nu mörk
Tittar upp mot solen som gläntar vid en björk.
Jag hör små söta fotsteg i gräset så vått
Inser fort att det är mitt ängla barn som kommit och gått.
-v-
Utanför faller löven hösten syns nu mörk
Tittar upp mot solen som gläntar vid en björk.
Jag hör små söta fotsteg i gräset så vått
Inser fort att det är mitt ängla barn som kommit och gått.
-v-
Viggo och Vilton är så himla mysiga, Nu sedan Villem blev en ängel har dom varje gång vi fått besök först och främst berättat för besökarna att Villem är på månen och att han är en ängel, Sedan sagt älskar dig Villem.
Dom vill gärna vara med när vi tänder ljuset här hemma för Villem och även släcka det ibland, Igår var vi ute vid Villems grav hela familjen och på varje gravsten som hade en prydnadsängel eller en ängel ingraverat gick Vilton och pussade på och sa att detta är Villem och det är precis vad han är en riktig änglabror <3.
Viggo sprang mest runt i löven och hoppade i vattenpölarna som kommit under natten, Han hade mer fokus på att kladda ner sig själv så mycket som möjligt med geggamojja. :) .
Men han frågar ofta om vi är ledsna för att Villem aldrig mer kommer tillbaka, sedan har han börjat säga att mamma har en bebis i magen som kommer imorgon men det är en annan bebis. Detta stämmer ju inte riktigt, utan vi har berättat för dom att om några år kanske vi kan få en bebis igen men att det isf inte blir Villem utan han är ju en ängel nu uppe på månen. Så i kväll nu när dom skulle sova och vi var påväg upp för trappen vänder sig Viggo och säger "med uppblåst mage" titta mamma Viggo har en bebis i magen (Viggo har Villem i magen) Nej men det kan du ju inte ha för han är ju en ängel "Jo mamma Viggo kan" .
Jag tror mer detta är ett uttryck för honom att visa att han saknar Villem, Men att han har förstått att även om han får ett syskon om några år så kommer det vara en annan bebis.
Dom vill gärna vara med när vi tänder ljuset här hemma för Villem och även släcka det ibland, Igår var vi ute vid Villems grav hela familjen och på varje gravsten som hade en prydnadsängel eller en ängel ingraverat gick Vilton och pussade på och sa att detta är Villem och det är precis vad han är en riktig änglabror <3.
Viggo sprang mest runt i löven och hoppade i vattenpölarna som kommit under natten, Han hade mer fokus på att kladda ner sig själv så mycket som möjligt med geggamojja. :) .
Men han frågar ofta om vi är ledsna för att Villem aldrig mer kommer tillbaka, sedan har han börjat säga att mamma har en bebis i magen som kommer imorgon men det är en annan bebis. Detta stämmer ju inte riktigt, utan vi har berättat för dom att om några år kanske vi kan få en bebis igen men att det isf inte blir Villem utan han är ju en ängel nu uppe på månen. Så i kväll nu när dom skulle sova och vi var påväg upp för trappen vänder sig Viggo och säger "med uppblåst mage" titta mamma Viggo har en bebis i magen (Viggo har Villem i magen) Nej men det kan du ju inte ha för han är ju en ängel "Jo mamma Viggo kan" .
Jag tror mer detta är ett uttryck för honom att visa att han saknar Villem, Men att han har förstått att även om han får ett syskon om några år så kommer det vara en annan bebis.
All denna sorgen har fått många känslor att låsas ute, känslor man aldrig behövt tvivlat på har knappt visat sig nu denna månaden men det är ju antagligen också en process i sig. Kämpa vidare får man göra, och jag är otroligt lycklig med min fina familj som ger så otroligt mycket lycka och glädje i denna enorma tomhet som drabbat oss.
Har knappt skrivit något om Villems begravning, jag måste säga att det var en av de värsta dagarna i mitt liv den värsta dagen var och kommer alltid vara den när änglarna ville ha tillbaka honom. MEN begravningen blev så himla fin och så otroligt kärleksfull, så många fina och älskvärda människor som kom och delade denna dagen med oss och som sa godnatt till våran ängel. Många som skickade oss en tanke och som fanns där även långt ifrån. Men denna dagen kan jag se tillbaka med ett leende på läpparna då allt verkligen allt blev perfekt. Och det är han värd våran älskade lilleman <3
Nu ska vi planera vilken gravsten han ska få, Vi funderar på en nalle med ett graverat foto på och dikt samt namn och datum, men vi får se. Antagligen kommer dom inte kunna sätta gravstenen förens efter vinter nu då det börjar bli kallt i backen och då kan gravstenen ramla. Så vi har lite tid till att fundera lite till, man vill ju att den ska vara så perfekt som möjligt eftersom den ska vara där länge länge.
Dessutom passade jag och Kim på att köpa en plats brevid Villem så när våran tid är kommen har vi sovplats brevid honom. <3
Har knappt skrivit något om Villems begravning, jag måste säga att det var en av de värsta dagarna i mitt liv den värsta dagen var och kommer alltid vara den när änglarna ville ha tillbaka honom. MEN begravningen blev så himla fin och så otroligt kärleksfull, så många fina och älskvärda människor som kom och delade denna dagen med oss och som sa godnatt till våran ängel. Många som skickade oss en tanke och som fanns där även långt ifrån. Men denna dagen kan jag se tillbaka med ett leende på läpparna då allt verkligen allt blev perfekt. Och det är han värd våran älskade lilleman <3
Nu ska vi planera vilken gravsten han ska få, Vi funderar på en nalle med ett graverat foto på och dikt samt namn och datum, men vi får se. Antagligen kommer dom inte kunna sätta gravstenen förens efter vinter nu då det börjar bli kallt i backen och då kan gravstenen ramla. Så vi har lite tid till att fundera lite till, man vill ju att den ska vara så perfekt som möjligt eftersom den ska vara där länge länge.
Dessutom passade jag och Kim på att köpa en plats brevid Villem så när våran tid är kommen har vi sovplats brevid honom. <3
En hel roman nu, men nu ska jag mysa med älskade syster. Kim badar badtunna med Nicklas ikväll så det är tjejtime.
Vill också säga att jag kommer sakna min mor och far i 2 veckor nu, dom gottegrisarna åker till Karribien och kommer först hem den 14 November igen, ja vissa har det gott. :)
Älskar mina <3
Vill också säga att jag kommer sakna min mor och far i 2 veckor nu, dom gottegrisarna åker till Karribien och kommer först hem den 14 November igen, ja vissa har det gott. :)
Älskar mina <3
Puss.
Vi älskar dig allihopa våran älskade & saknade lilleman <3
En tomhet innifrån och ut
Det finns inget jag någonsin kommer klaga på
alla trötta nätter tidiga mornar all trots att genomgå.
Förirrad och rädd har vi mist det finaste vi gjort
åtta veckor dom gick alldeles för fort.
alla trötta nätter tidiga mornar all trots att genomgå.
Förirrad och rädd har vi mist det finaste vi gjort
åtta veckor dom gick alldeles för fort.
Älskade barn, vi kommer alltid minnas hela dig
Och vackraste ängeln i himlen är du för mig.
-v-
Och vackraste ängeln i himlen är du för mig.
-v-
Längtan biter mig i hjärtat alla 24 timmar på ett dygn, Jag kan inte få ro hur ska man kunna hitta ro?
Det finns ingen gud heller, dom små tankarna jag haft om att han kanske fanns har försvunnit för 1 månad sedan. Den där lilla tanken om att han kanske funnits nej den är bortblåst, Varför då ta ett barn ta flera barn som är fullt friska och som livet knappt börjat för. Eller varför ens ge canser till barn ge en sjukdom som gör att livet inte går vidare igen.
Gud är "även om han/hon" inte finns en sak som jag kan lägga skulden på. Vad fan ligger rättvisan någonstans när andra människor kan glida igenom livet på ett bananskal medans andra måste kämpa för varje jäkla sekund.
Jag är så jävla ledsen och tårarna ligger liksom och svider bakom ögonlocken hela tiden varja dag och jag kan skratta i soffan till någon rolig komentar och varje gång jag skrattar hör jag ekot inom mig själv "herregud kan jag skratta nu, är det tillåtet" Som en ångst som lägger sig i ett dåligt samvete över att jag faktiskt kan skratta trots att detta hänt.
Jag försöker vara glad hos andra för att liva upp dom som är nere, men inser hela tiden att det ska jag ju inte behöva, är dom ledsna så kan ju inte jag försöka liva upp stämningen när jag själv vill gråta och sparka på allt.
Vet inte vad som är rätt eller fel, hur gör man ? Hur ska man vara hur ska man bete sig ? .
Mot andra som möter våran sorg.
Det finns ingen gud heller, dom små tankarna jag haft om att han kanske fanns har försvunnit för 1 månad sedan. Den där lilla tanken om att han kanske funnits nej den är bortblåst, Varför då ta ett barn ta flera barn som är fullt friska och som livet knappt börjat för. Eller varför ens ge canser till barn ge en sjukdom som gör att livet inte går vidare igen.
Gud är "även om han/hon" inte finns en sak som jag kan lägga skulden på. Vad fan ligger rättvisan någonstans när andra människor kan glida igenom livet på ett bananskal medans andra måste kämpa för varje jäkla sekund.
Jag är så jävla ledsen och tårarna ligger liksom och svider bakom ögonlocken hela tiden varja dag och jag kan skratta i soffan till någon rolig komentar och varje gång jag skrattar hör jag ekot inom mig själv "herregud kan jag skratta nu, är det tillåtet" Som en ångst som lägger sig i ett dåligt samvete över att jag faktiskt kan skratta trots att detta hänt.
Jag försöker vara glad hos andra för att liva upp dom som är nere, men inser hela tiden att det ska jag ju inte behöva, är dom ledsna så kan ju inte jag försöka liva upp stämningen när jag själv vill gråta och sparka på allt.
Vet inte vad som är rätt eller fel, hur gör man ? Hur ska man vara hur ska man bete sig ? .
Mot andra som möter våran sorg.
Nu när höstlöven faller eller virvlar så fint efter däcken på en rullande bil blir jag så glad, och jag vet faktiskt inte varför men den känns som att jag ska lee åt Villem då jag iaf kan tro att han har det roligt och kastar dom där löven runt sig så jag kan le lite. Alla färger när solen lyser sådär gult och rött och brunt.
I Bilen när jag åker ensam eller när det bara är sådär tyst hör jag min inre röst prata med mig själv, bilder som kommer upp när vi myser, pratar, skojjar, och leer åt varandra men jag kommer alltid få leva med att vi inte kommer närmare varandra än så.
I Bilen när jag åker ensam eller när det bara är sådär tyst hör jag min inre röst prata med mig själv, bilder som kommer upp när vi myser, pratar, skojjar, och leer åt varandra men jag kommer alltid få leva med att vi inte kommer närmare varandra än så.
Vi älskar varandra så himla mycket och vi är så tacksamma över att vi har varandra
Familjen Ö och O <3
Familjen Ö och O <3
Dikt begravning
Sista gången jag fick hålla din hand
Denna dagen kommer jag alltid minnas
Jag klarade inte av att se hela dig
Men i mitt hjärta kommer du alltid finnas.
Det kändes så konstigt jag har inga ord
Vi var tvugna att säga hejdå
jag ville bära upp dig springa därifrån men fick lämna dig vid graven och gå.
Så fint vi gjorde för dig våran älskade älskade son
Vi får nog alltid leva med att vi hade en ängel på lån.
Mina tårar som rullade ömt på min kind dom tårar var ägnade till dig
Det finns en känsla för stark att förklara en kärlek till dig från mig.
Nu har vi en plats att gå till där vi kan mötas ibland
Där du kan mysa dig ner i mitt knä och jag kan hålla din hand.
Dina syskon saknar dig lika mycket som din mor och far
Om jag hade en sista önskan skulle jag välja att ha dig kvar.
Jag älskar dig så mycket det kommer alltid saknas ett barn
Nu får vi se på fotografier och lukta på din filt av finaste garn.
Godnatt min ängel du sover tätt in till mig nära nära
I varje andetag jag tar och kommer ta ska jag alltid så sött dig bära.
Din mamma och pappa och dina syskon älskar dig så våran vackra ängel ! <3 sov gott och dröm sött. <3
Polisen i Trollhättan, Kläder inf begravningen
Igår blev vi bjudna på mat hos Stina & Andreas m barn samt Emelie & Marcus, jätte mysigt hade vi det.
Hade övernattning där och fick vakna upp till 3 söta prinsessor som dansade runt hela morgonen.
Idag har vart en dag i både upp och ner humör, man pendlar sinsemellan men det är ju ganska förstående.
Tog tag och vikte tvätten idag vilket jag inte gjort på ca 3 veckor nu, och det var en konstig känsla en blandning på tomhet sorg och glädje. Glädje över att minnas kläderna Villem hade och som vi så stolt fick sätta på honom, sorg över att han aldrig mer kommer fylla ut dom och tomhet över att jag bara vill ha honom här men aldrig kan det igen.
Hade övernattning där och fick vakna upp till 3 söta prinsessor som dansade runt hela morgonen.
Idag har vart en dag i både upp och ner humör, man pendlar sinsemellan men det är ju ganska förstående.
Tog tag och vikte tvätten idag vilket jag inte gjort på ca 3 veckor nu, och det var en konstig känsla en blandning på tomhet sorg och glädje. Glädje över att minnas kläderna Villem hade och som vi så stolt fick sätta på honom, sorg över att han aldrig mer kommer fylla ut dom och tomhet över att jag bara vill ha honom här men aldrig kan det igen.
Visst försöker vi vara starka men inombords är jag ett jäkla vrak, det är så konstigt med människan att hur pissigt man än mår så kan man alltid dölja det. Varför är det så hemskt att se förtvivlad ut!
Träffade på 2 av poliserna som vi fick prata med när Villem hade gått bort nere i Trollhättan idag på Överby, Kändes lustigt men ändå så himla mysigt att han kom fram och pratade och att han ens mindes oss. Frågade om det fanns något dom kunde göra för oss men det finns det ju inte, Vi är bara så tacksamma att dom var så himla proffsiga i sitt arbete dessa poliser och att dom visade medkänsla och kunde prata om annat även när detta hade inträffat.
Träffade på 2 av poliserna som vi fick prata med när Villem hade gått bort nere i Trollhättan idag på Överby, Kändes lustigt men ändå så himla mysigt att han kom fram och pratade och att han ens mindes oss. Frågade om det fanns något dom kunde göra för oss men det finns det ju inte, Vi är bara så tacksamma att dom var så himla proffsiga i sitt arbete dessa poliser och att dom visade medkänsla och kunde prata om annat även när detta hade inträffat.
Vi handlade kläder till Kim och Wilma som dom ska ha på begravningen på Tisdag, känns så himla overkligt vet inte hur många gånger i de senaste inläggen jag skrivit "overkligt" i nu men det känns så, Jag vet inte hur det kommer gå på begravningen, så himla orolig över att man bara kommer klappa ihop och inse att detta är verkligt.
Men det är ju begravningen vi går och väntar på även om jag inte ens vill att den dagen ska komma. Det kommer iallafall bli en fin dag och det sista vi kan göra för dig nu <3 :(.
Men det är ju begravningen vi går och väntar på även om jag inte ens vill att den dagen ska komma. Det kommer iallafall bli en fin dag och det sista vi kan göra för dig nu <3 :(.
"Jag skriver mycket nu och senare i sorgarbetet för att komma ihåg allt senare och om många många år" För själv vet jag inte om jag kommer kunna komma ihåg detta om några år eftersom kroppen och sinnena är som dom är denna månaden.
Jag och Kim planerade ju bröllop till våren innan allt detta hände, vet inte hur vi båda känner om den saken just nu, men som vi har sagt så försöker vi så gott det går och försöker varje sekund finnas för varandra. Jag är säker på alla känslor till dig älskling även om kroppen är som den är och vi bearbetar sorgen på olika sätt. Vi kollade iaf på vigselringar samtidigt som vi handlade ett fint fint fint guldhjärta med guldkedja till Villem som vi ska sätta på honom innan han jordsätts.
Nej nu ska jag åka och hämta Madde som är hos mamma och pappa, så mysigt att ha dig här på kvällarna. Det gäller alla er som ställer upp för oss, Jag kan inte finna ord till hur tacksamma vi är. Och hur glada vi är över att ni finns vid vår sida. Jag läse en artikel som en psykolog hade skrivit om ang detta men att måste man verkligen prata med en psykolog för att klara av en sån här sorg och det fina hos skrev i denna artikel var att så länge man har många runt sig och som man kan prata med om allt rörande sorgen och som är villig att lyssna behöver oftast inte hjälp uitfrån och det känns så himla rätt att vi har alla runt oss. Så tack igen, och vi finns alltid här för er också. <3
Hörs när jag orkar! Älskar mina <3
Hörs när jag orkar! Älskar mina <3
Åh.
3 veckor idag, 3 låånga veckor och mina armar saknar att ha dig vaggandes i dom.
Min mun saknar att kyssa dina kinder och min näsa saknar att snosa dig i håret, mina andetag saknar att
andas för dig och hela mitt hjärta skriker efter dig.
Jag vill verkligen inte leva utan dig och tanken av att jag verkligen måste göra det och inte kunna göra något åt det gör mig så svag så ledsen och så totalt tom.
Inser att jag måste tänka ibland men jag vill inte tänka på vad jag måste göra imorgon eller i övermorgon allting kan ju ändras så snabbt så det är väll detta dom flesta menar med att man måste ta en dag i taget, och jag som alltid trott att det bara var något man sa för att fylla ut de tomma orden med.
Ingenting är rätt, jag ser inte vitsen med att allt har en mening. En mening med att såra så många och förstöra så mycket, ge sån otrolig sorg och en otrolig smärta. Jag kan inte förstå om man nu ska lära sig något, vad ska vi lära oss utav det här?, Livet är orättvist så jävla tragiskt, jag vill egentligen bara ligga brevid dig. Nej jag glömmer inte att vi har 3 till som behöver våran kärlek men som jag känner i all denna bearbetning så önska jag att jag fanns hos dig för dig med dig. En dag, en dag gör vi det igen älskade du.
Och den dagen ska vi springa runt, leka och busa kramas pussas och ligga sömnlösa hela nätterna/dagarna för att ta igen den tiden vi aldrig fick chansen till här. Våran lilla ängel, Hur kunde man tro att vi bara skulle få låna dig en stund för att sedan förlora dig och bara få minnas dig tills den dagen vi ses igen.
Sov nu gott våran lilla ängel
Vi hoppas du har det bra.
Vi fick visst bara låna dig
och det var vad dom sa.
Du log så glatt mot mig
dagen innan du gav dig av
Gav oss alltid en känsla
En känsla utan krav.
Ett hjärta fullt av bus och
ögon som såfint blinka
Nu står alltid dina syskon
Tittar upp till månen för att vinka.
Vi älskar dig så, vårat lilla mirakel
glöm nu aldrig det
Änglarna har dig i bra förvar
och det är det enda vi vet.
Älskade du <3 Puss på kinden !
Min mun saknar att kyssa dina kinder och min näsa saknar att snosa dig i håret, mina andetag saknar att
andas för dig och hela mitt hjärta skriker efter dig.
Jag vill verkligen inte leva utan dig och tanken av att jag verkligen måste göra det och inte kunna göra något åt det gör mig så svag så ledsen och så totalt tom.
Inser att jag måste tänka ibland men jag vill inte tänka på vad jag måste göra imorgon eller i övermorgon allting kan ju ändras så snabbt så det är väll detta dom flesta menar med att man måste ta en dag i taget, och jag som alltid trott att det bara var något man sa för att fylla ut de tomma orden med.
Ingenting är rätt, jag ser inte vitsen med att allt har en mening. En mening med att såra så många och förstöra så mycket, ge sån otrolig sorg och en otrolig smärta. Jag kan inte förstå om man nu ska lära sig något, vad ska vi lära oss utav det här?, Livet är orättvist så jävla tragiskt, jag vill egentligen bara ligga brevid dig. Nej jag glömmer inte att vi har 3 till som behöver våran kärlek men som jag känner i all denna bearbetning så önska jag att jag fanns hos dig för dig med dig. En dag, en dag gör vi det igen älskade du.
Och den dagen ska vi springa runt, leka och busa kramas pussas och ligga sömnlösa hela nätterna/dagarna för att ta igen den tiden vi aldrig fick chansen till här. Våran lilla ängel, Hur kunde man tro att vi bara skulle få låna dig en stund för att sedan förlora dig och bara få minnas dig tills den dagen vi ses igen.
Sov nu gott våran lilla ängel
Vi hoppas du har det bra.
Vi fick visst bara låna dig
och det var vad dom sa.
Du log så glatt mot mig
dagen innan du gav dig av
Gav oss alltid en känsla
En känsla utan krav.
Ett hjärta fullt av bus och
ögon som såfint blinka
Nu står alltid dina syskon
Tittar upp till månen för att vinka.
Vi älskar dig så, vårat lilla mirakel
glöm nu aldrig det
Änglarna har dig i bra förvar
och det är det enda vi vet.
Älskade du <3 Puss på kinden !
Tankar
Kan inte påstå att livet är en raksträcka men jag önskade verkligen det, dödsannonsen för våran ängel igår var jätte fin, Jag hatar livet eller den som påstår att livet har en mening men vadfan är meningen med detta? Hur mycket orkar en människa?. . Tårar kommer i tid och otid och allt påminner verkligen om dig vår älskade son.
Jag ber inte om att någon annan ska förstå hur jag mår "det önskar jag ingen får uppleva" men jag orkar inte höra att vi har 3 barn till som vi ser så mycket glädje i, självklart gör vi det men det gör fortfarande lika ont om man har 3 barn kvar eller om det är första. LIKA ont, och jag vill egentligen bara skrika och vara förbannad på alla, jag vet att ingen har gjort någonting men jag är fortfarande bara arg och ledsen och förbannad och otroligt sönder.
Finns så mycket känslor jag aldrig upplevt innan som jag måste hantera och sammarbeta med, Samtidigt som vi måste försöka ha en "normal" vardag för de andra barnens skull.
Saknaden skaver ända in i själen, Har aldrig saknat något innan om jag jämnför med hur det är att sakna någon man aldrig mer kommer kunna hålla om, krama, pussa på, gosa med, vakna till, somna efter och att ge sitt liv till .
Det gör så ont att jag vill spy bara spy hela tiden dagarna iända.
Man är i ett vakum dagarna i ända och flera nätter har jag fått hålla dig sedan vakna i panik över att jag inser att det endast är en dröm. Jag vill verkligen inte att du ska försvinna från mina drömmar då endast då känns allt som vanligt och jag kan känna glädjen i kroppen i själen och i hjärtat.
Varje dag är en ständig kamp men vem hade förväntat sig annat, Nu börjar känslan försvinna över att leta efter dig hemma, de första dagarna var ett rent helvete jag hörde ditt mjuka söta skrik och var påväg till vardagsrummet flera gånger för att sedan inse att FAN det är bara inbillning, Tvätta ur din flaska för att inse att du aldrig mer kommer dricka ur den och att jag aldrig mer kommer få mata dig. Tittar på blöjorna som ligger inne i skafferiet men blicken vill bara ta en blöja för att sedan bära upp dig gosa lite och sedan lägga dig på soffan för att byta en blöja på dig. Jag är så ledsen gubben jag är verkligen ledsen för att vi fick så kort tid tillsammans, men kärleken mellan oss var inte oundvikligt du var så himla glad när du väl lärde dig att lee och en riktig suris de gångerna jag inte hann ta upp dig i tid eller när jag var för sen med maten eller att jag tog för lång tid på mig för att tillaga den.
Du är våran lilla ängel, och du kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan. Den finaste ängeln i himlen för oss är du. <3 Vi älskar dig och dina syskon föralltid och du har alltid nr 4 i våran barnaskara vad vi än beslutar oss för senare.
JAG ÄLSKAR DIG LILLEMAN ! <3
Jag ber inte om att någon annan ska förstå hur jag mår "det önskar jag ingen får uppleva" men jag orkar inte höra att vi har 3 barn till som vi ser så mycket glädje i, självklart gör vi det men det gör fortfarande lika ont om man har 3 barn kvar eller om det är första. LIKA ont, och jag vill egentligen bara skrika och vara förbannad på alla, jag vet att ingen har gjort någonting men jag är fortfarande bara arg och ledsen och förbannad och otroligt sönder.
Finns så mycket känslor jag aldrig upplevt innan som jag måste hantera och sammarbeta med, Samtidigt som vi måste försöka ha en "normal" vardag för de andra barnens skull.
Saknaden skaver ända in i själen, Har aldrig saknat något innan om jag jämnför med hur det är att sakna någon man aldrig mer kommer kunna hålla om, krama, pussa på, gosa med, vakna till, somna efter och att ge sitt liv till .
Det gör så ont att jag vill spy bara spy hela tiden dagarna iända.
Man är i ett vakum dagarna i ända och flera nätter har jag fått hålla dig sedan vakna i panik över att jag inser att det endast är en dröm. Jag vill verkligen inte att du ska försvinna från mina drömmar då endast då känns allt som vanligt och jag kan känna glädjen i kroppen i själen och i hjärtat.
Varje dag är en ständig kamp men vem hade förväntat sig annat, Nu börjar känslan försvinna över att leta efter dig hemma, de första dagarna var ett rent helvete jag hörde ditt mjuka söta skrik och var påväg till vardagsrummet flera gånger för att sedan inse att FAN det är bara inbillning, Tvätta ur din flaska för att inse att du aldrig mer kommer dricka ur den och att jag aldrig mer kommer få mata dig. Tittar på blöjorna som ligger inne i skafferiet men blicken vill bara ta en blöja för att sedan bära upp dig gosa lite och sedan lägga dig på soffan för att byta en blöja på dig. Jag är så ledsen gubben jag är verkligen ledsen för att vi fick så kort tid tillsammans, men kärleken mellan oss var inte oundvikligt du var så himla glad när du väl lärde dig att lee och en riktig suris de gångerna jag inte hann ta upp dig i tid eller när jag var för sen med maten eller att jag tog för lång tid på mig för att tillaga den.
Du är våran lilla ängel, och du kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan. Den finaste ängeln i himlen för oss är du. <3 Vi älskar dig och dina syskon föralltid och du har alltid nr 4 i våran barnaskara vad vi än beslutar oss för senare.
JAG ÄLSKAR DIG LILLEMAN ! <3
Obduktion på våran ängel
Idag fick vi reda på att Villem hade fått komma ner till Göteborg igår för obduktion och det gjorde riktigt ont o veta att han är ännu längre bort nu än vad han vart innan sen att vi vet om att dom tagit hand om honom så bra nere på Näl och nu vet vi inte hur han har det :( och ingen som hälsar honom saker vArje dag. Så illamående och förkrossad känns som varje andetag är till ingen nytta även om jag vet att jag har 4 här som jag vill leva för och åt .
Detta är så himla orättvist om det finns en mening med allt vart fan kan man hitta meningen i detta? . Ta ifrån oss det dyrbaraste som finns!
Jag drar mina fingrar på ditt fotografi och vill liksom bara känna din mjuka kind mot mina fingertoppar, inbillar mig att om jag önskar tillräckligt mycket så ska det gå men blir lika ledsen och sönder varje gång :( .
Hur stark orkar man egentligen vara, känns som att man kan gå med ett fejkat leende ibland och bara vara helt tom. Man känner sorg men försöker motkämpa för att försöka men vem försöker man bevisa sig stark framför ? Tror alla förstår ändå hur fejkad man är. Ingen kan gå igenom detta med ett glatt hjärta!
Du är så saknad Villem, vi tänker på dig hela tiden och minnen av att du har vart här kommer alltid finnas överallt för att visa vilken liten prins du var. <3 hur mycket glädje och kärlek du spred runt dig och hur mycket jag älskade att snosa dig i håret pussa dig dra mina fingrar över dina kinder. Jag och Pappa är sååååå glada över att vi fick förlossningsfilmen på dig och att vi då aldrig kan glömma din entre till livet <3 du var född till en ängel lilleman . Kärleken är så stor, saknaden enorm. Vill bara säga att vi saknar dig :( .
Jobbig dag . Prinsarna och prinsessan har vart på dagis idag, dom tar så bra hand om dom på dagis. Vi är trygga!
Varje dag är en kamp men vi försöker på alla sätt .
Älskar er min fina familj och alla runt oss <3
Älskade lilla ängel <3
Jag vet inte om detta hjälper men det kanske känns bra för stunden när man skrivit och fått rensat tankarna lite,
Så mycket man går med inombords men mestadels är jag helt tom. Tom på ord tom på kraft tom i kroppen, helt trasig och sönder.
Det är inte rätt någonstans, hela livet känns uppochner. Varje del av min kropp gör allt för att känna känslan av att ha din kropp i min famn att söka lukten av dig, se dig pussa dig krama dig och bara ha dig nära ha dig där du egentligen ska vara. Jag saknar dig så ska du veta, det går inte en sekund utan att jag tänker på dig jag är så himla ledsen och arg och sårad samtidigt som jag är så glad över alla fina minnen vi fick dela med dig den korta tid du fick här med oss .
Jag är ledsen och glad och ledsen och glad, men får dåligt samvete över att skratta och veta att jag faktiskt kan lee, jag vet inte hur kroppen ska bete sig om det är rätt eller fel. Jag tror verkligen på att man måste få lee och skratta lite för att kroppen ska orka med all sorg och smärta . .
Jag har suttit och läst om andra som mist sina små och jag har grinat som en idiot samtidigt som jag sitter här själv nu och inser att vi är en av dom. Att det är vi som bara får nöja oss med minnen och bilder. Det skär i bröstet på mig, och mina tårar bränner i ögonlocken.
Jag har liksom inte förstått än att du lämnat oss, hela tiden får jag käftsmäll på käftsmäll över att jag faktiskt inte har dig här längre, Ingen bebis som sitter i babygungan och gråter eller leer, ingen bebis som gör sina syskon så glada ingen bebis att kunna mata, byta blöjja på, mysa med eller bara sitta och betrakta . Jag får se dig på ett fotografi och försöka minnas de mysiga stunderna vi delade tillsammans även om det gör så himla ont och är så himla orättvist.
Viggo och Vilton frågar mycket efter sin lillebror, Viggo såg väldigt mycket när vi fann Villem livlös eftersom detta hände på morgonen när alla stigit upp, och hela kroppen på både mig och kim kom i chokk. Vi sprang runt och letade efter telefonen för att kunna ringa 112 medans man samtidigt sprang runt och undrade över vad fan det var man letade efter. . . Så när vi kom hem från Näl sa Viggo mycket och ofta "var är Villem, Villem monster, Villem är på månen, Villem är död" Så vi har fått förklara för både Viggo och Vilton att Villem är död och inte kommer tillbaka igen då dom på sjukhuset och sjukhusprästen förklarade att detta är det bästa sättet för barn att förstå, då det kan bli omvänd effekt om man förklarar att lillebror somnat in, det kan i sin tur leda till att dom blir rädda för att sova osv osv.
Så mycket man går med inombords men mestadels är jag helt tom. Tom på ord tom på kraft tom i kroppen, helt trasig och sönder.
Det är inte rätt någonstans, hela livet känns uppochner. Varje del av min kropp gör allt för att känna känslan av att ha din kropp i min famn att söka lukten av dig, se dig pussa dig krama dig och bara ha dig nära ha dig där du egentligen ska vara. Jag saknar dig så ska du veta, det går inte en sekund utan att jag tänker på dig jag är så himla ledsen och arg och sårad samtidigt som jag är så glad över alla fina minnen vi fick dela med dig den korta tid du fick här med oss .
Jag är ledsen och glad och ledsen och glad, men får dåligt samvete över att skratta och veta att jag faktiskt kan lee, jag vet inte hur kroppen ska bete sig om det är rätt eller fel. Jag tror verkligen på att man måste få lee och skratta lite för att kroppen ska orka med all sorg och smärta . .
Jag har suttit och läst om andra som mist sina små och jag har grinat som en idiot samtidigt som jag sitter här själv nu och inser att vi är en av dom. Att det är vi som bara får nöja oss med minnen och bilder. Det skär i bröstet på mig, och mina tårar bränner i ögonlocken.
Jag har liksom inte förstått än att du lämnat oss, hela tiden får jag käftsmäll på käftsmäll över att jag faktiskt inte har dig här längre, Ingen bebis som sitter i babygungan och gråter eller leer, ingen bebis som gör sina syskon så glada ingen bebis att kunna mata, byta blöjja på, mysa med eller bara sitta och betrakta . Jag får se dig på ett fotografi och försöka minnas de mysiga stunderna vi delade tillsammans även om det gör så himla ont och är så himla orättvist.
Viggo och Vilton frågar mycket efter sin lillebror, Viggo såg väldigt mycket när vi fann Villem livlös eftersom detta hände på morgonen när alla stigit upp, och hela kroppen på både mig och kim kom i chokk. Vi sprang runt och letade efter telefonen för att kunna ringa 112 medans man samtidigt sprang runt och undrade över vad fan det var man letade efter. . . Så när vi kom hem från Näl sa Viggo mycket och ofta "var är Villem, Villem monster, Villem är på månen, Villem är död" Så vi har fått förklara för både Viggo och Vilton att Villem är död och inte kommer tillbaka igen då dom på sjukhuset och sjukhusprästen förklarade att detta är det bästa sättet för barn att förstå, då det kan bli omvänd effekt om man förklarar att lillebror somnat in, det kan i sin tur leda till att dom blir rädda för att sova osv osv.
Och morgonen efter att Villem gått bort stod Viggo vid soffan i vardagsrummet och förklarade för mig att Villem är ett spöke nu och att Villem inte är två längre, Vi har inte förklarat för Viggo att andevärlden finns eller inte finns så detta tyckte vi var / är väldigt märkligt samt med vad han menade om att Villem inte är två längre. Vem vet Viggo har kanske sett mer än vad vi sett.
Jag skriver mer imorgon eller någon dag när jag känner att jag kan fortsätta, är för ledsen för att forsätta nu,
Våran lilleman blir imorgon ivägkörd till Sahlgrenska i Göteborg för obduktion så vi får reda på om han vart sjuk eller om det var något annat som vi och läkarna missat.
Finns så mycket mer att skriva men jag får ta det i den takt jag klarar av för tillfället.
Vi är iallafall evigt tacksamma över alla som finns runt oss, och alla som visar sitt stöd skickar blommor
och annat fint samt ägnar oss en tanke <3
Jag skriver mer imorgon eller någon dag när jag känner att jag kan fortsätta, är för ledsen för att forsätta nu,
Våran lilleman blir imorgon ivägkörd till Sahlgrenska i Göteborg för obduktion så vi får reda på om han vart sjuk eller om det var något annat som vi och läkarna missat.
Finns så mycket mer att skriva men jag får ta det i den takt jag klarar av för tillfället.
Vi är iallafall evigt tacksamma över alla som finns runt oss, och alla som visar sitt stöd skickar blommor
och annat fint samt ägnar oss en tanke <3
