Jag vet inte om detta hjälper men det kanske känns bra för stunden när man skrivit och fått rensat tankarna lite,
Så mycket man går med inombords men mestadels är jag helt tom. Tom på ord tom på kraft tom i kroppen, helt trasig och sönder.

Det är inte rätt någonstans, hela livet känns uppochner. Varje del av min kropp gör allt för att känna känslan av att ha din kropp i min famn att söka lukten av dig, se dig pussa dig krama dig och bara ha dig nära ha dig där du egentligen ska vara. Jag saknar dig så ska du veta, det går inte en sekund utan att jag tänker på dig jag är så himla ledsen och arg och sårad samtidigt som jag är så glad över alla fina minnen vi fick dela med dig den korta tid du fick här med oss .

Jag är ledsen och glad och ledsen och glad, men får dåligt samvete över att skratta och veta att jag faktiskt kan lee, jag vet inte hur kroppen ska bete sig om det är rätt eller fel. Jag tror verkligen på att man måste få lee och skratta lite för att kroppen ska orka med all sorg och smärta . .
Jag har suttit och läst om andra som mist sina små och jag har grinat som en idiot samtidigt som jag sitter här själv nu och inser att vi är en av dom. Att det är vi som bara får nöja oss med minnen och bilder. Det skär i bröstet på mig, och mina tårar bränner i ögonlocken.


Jag har liksom inte förstått än att du lämnat oss, hela tiden får jag käftsmäll på käftsmäll över att jag faktiskt inte har dig här längre, Ingen bebis som sitter i babygungan och gråter eller leer, ingen bebis som gör sina syskon så glada ingen bebis att kunna mata, byta blöjja på, mysa med eller bara sitta och betrakta . Jag får se dig på ett fotografi och försöka minnas de mysiga stunderna vi delade tillsammans även om det gör så himla ont och är så himla orättvist.

Viggo och Vilton frågar mycket efter sin lillebror, Viggo såg väldigt mycket när vi fann Villem livlös eftersom detta hände på morgonen när alla stigit upp, och hela kroppen på både mig och kim kom i chokk. Vi sprang runt och letade efter telefonen för att kunna ringa 112 medans man samtidigt sprang runt och undrade över vad fan det var man letade efter. . . Så när vi kom hem från Näl sa Viggo mycket och ofta "var är Villem, Villem monster, Villem är på månen, Villem är död" Så vi har fått förklara för både Viggo och Vilton att Villem är död och inte kommer tillbaka igen då dom på sjukhuset och sjukhusprästen förklarade att detta är det bästa sättet för barn att förstå, då det kan bli omvänd effekt om man förklarar att lillebror somnat in, det kan i sin tur leda till att dom blir rädda för att sova osv osv. 

 

Och morgonen efter att Villem gått bort stod Viggo vid soffan i vardagsrummet och förklarade för mig att Villem är ett spöke nu och att Villem inte är två längre, Vi har inte förklarat för Viggo att andevärlden finns eller inte finns så detta tyckte vi var / är väldigt märkligt samt med vad han menade om att Villem inte är två längre. Vem vet Viggo har kanske sett mer än vad vi sett.

Jag skriver mer imorgon eller någon dag när jag känner att jag kan fortsätta, är för ledsen för att forsätta nu,
Våran lilleman blir imorgon ivägkörd till Sahlgrenska i Göteborg för obduktion så vi får reda på om han vart sjuk eller om det var något annat som vi och läkarna missat.

Finns så mycket mer att skriva men jag får ta det i den takt jag klarar av för tillfället.
Vi är iallafall evigt tacksamma över alla som finns runt oss, och alla som visar sitt stöd skickar blommor
och annat fint samt ägnar oss en tanke <3