Känslan
Började första dagen på skolan idag, kändes nervöst i början men såfort jag hade fått mig en plats att sitta på så kändes det genast mycket bättre. Snöade in mig i Svenskan så bytte och kollade lite i religonkunskaps boken och den första sidan jag slår upp är det en bild på en nyförlöst bebis så där satt jag med nästan nävarna i ansiktet men tog grepp om paniken och slängde ihop boken fort. Vissa dagar går man bara runt och har fullt upp med massor att tänka på ändå finns den där gnagande känslan där hela tiden "saknaden". I allt jag gör finns du våran fina ängel men det är jag faktiskt bara glad över även om saknaden efter dig gör så otroligt ont.
Ni vet den där känslan man har när allt är så långt borta ni vet den där känslan man kan tänka att "det händer inte mig, det händer inte oss" jag vet att jag aldrig mer kan tänka så, jag lever i det. Och hela händelsen när Kim tar upp våran livlösa ängel kommer alltid spelas upp som en film och vi är huvudpersonerna i den. En skräckfilm där varje andetag är för intet och kroppen går in i en annan dimma, Man är så ledsen att benen ger vika.
Ni vet den där känslan man har när allt är så långt borta ni vet den där känslan man kan tänka att "det händer inte mig, det händer inte oss" jag vet att jag aldrig mer kan tänka så, jag lever i det. Och hela händelsen när Kim tar upp våran livlösa ängel kommer alltid spelas upp som en film och vi är huvudpersonerna i den. En skräckfilm där varje andetag är för intet och kroppen går in i en annan dimma, Man är så ledsen att benen ger vika.
Så nej aldrig kommer jag någonsin kunna ta något förgivet igen och det gör faktiskt jätte ont, att hela tiden behöva gå och tänka "tänk om" istället för "det händer inte mig" . Det är ju sånt man faktiskt bara läser om, som man kan höra andra prata om. Men det hände ju oss, och jag vet att vi alltid gjort allt rätt och för våra barn. Det kanske inte ens finns någon man kan beskylla även om man så vill. .
Utanför faller löven hösten syns nu mörk
Tittar upp mot solen som gläntar vid en björk.
Jag hör små söta fotsteg i gräset så vått
Inser fort att det är mitt ängla barn som kommit och gått.
-v-
Utanför faller löven hösten syns nu mörk
Tittar upp mot solen som gläntar vid en björk.
Jag hör små söta fotsteg i gräset så vått
Inser fort att det är mitt ängla barn som kommit och gått.
-v-
Viggo och Vilton är så himla mysiga, Nu sedan Villem blev en ängel har dom varje gång vi fått besök först och främst berättat för besökarna att Villem är på månen och att han är en ängel, Sedan sagt älskar dig Villem.
Dom vill gärna vara med när vi tänder ljuset här hemma för Villem och även släcka det ibland, Igår var vi ute vid Villems grav hela familjen och på varje gravsten som hade en prydnadsängel eller en ängel ingraverat gick Vilton och pussade på och sa att detta är Villem och det är precis vad han är en riktig änglabror <3.
Viggo sprang mest runt i löven och hoppade i vattenpölarna som kommit under natten, Han hade mer fokus på att kladda ner sig själv så mycket som möjligt med geggamojja. :) .
Men han frågar ofta om vi är ledsna för att Villem aldrig mer kommer tillbaka, sedan har han börjat säga att mamma har en bebis i magen som kommer imorgon men det är en annan bebis. Detta stämmer ju inte riktigt, utan vi har berättat för dom att om några år kanske vi kan få en bebis igen men att det isf inte blir Villem utan han är ju en ängel nu uppe på månen. Så i kväll nu när dom skulle sova och vi var påväg upp för trappen vänder sig Viggo och säger "med uppblåst mage" titta mamma Viggo har en bebis i magen (Viggo har Villem i magen) Nej men det kan du ju inte ha för han är ju en ängel "Jo mamma Viggo kan" .
Jag tror mer detta är ett uttryck för honom att visa att han saknar Villem, Men att han har förstått att även om han får ett syskon om några år så kommer det vara en annan bebis.
Dom vill gärna vara med när vi tänder ljuset här hemma för Villem och även släcka det ibland, Igår var vi ute vid Villems grav hela familjen och på varje gravsten som hade en prydnadsängel eller en ängel ingraverat gick Vilton och pussade på och sa att detta är Villem och det är precis vad han är en riktig änglabror <3.
Viggo sprang mest runt i löven och hoppade i vattenpölarna som kommit under natten, Han hade mer fokus på att kladda ner sig själv så mycket som möjligt med geggamojja. :) .
Men han frågar ofta om vi är ledsna för att Villem aldrig mer kommer tillbaka, sedan har han börjat säga att mamma har en bebis i magen som kommer imorgon men det är en annan bebis. Detta stämmer ju inte riktigt, utan vi har berättat för dom att om några år kanske vi kan få en bebis igen men att det isf inte blir Villem utan han är ju en ängel nu uppe på månen. Så i kväll nu när dom skulle sova och vi var påväg upp för trappen vänder sig Viggo och säger "med uppblåst mage" titta mamma Viggo har en bebis i magen (Viggo har Villem i magen) Nej men det kan du ju inte ha för han är ju en ängel "Jo mamma Viggo kan" .
Jag tror mer detta är ett uttryck för honom att visa att han saknar Villem, Men att han har förstått att även om han får ett syskon om några år så kommer det vara en annan bebis.
All denna sorgen har fått många känslor att låsas ute, känslor man aldrig behövt tvivlat på har knappt visat sig nu denna månaden men det är ju antagligen också en process i sig. Kämpa vidare får man göra, och jag är otroligt lycklig med min fina familj som ger så otroligt mycket lycka och glädje i denna enorma tomhet som drabbat oss.
Har knappt skrivit något om Villems begravning, jag måste säga att det var en av de värsta dagarna i mitt liv den värsta dagen var och kommer alltid vara den när änglarna ville ha tillbaka honom. MEN begravningen blev så himla fin och så otroligt kärleksfull, så många fina och älskvärda människor som kom och delade denna dagen med oss och som sa godnatt till våran ängel. Många som skickade oss en tanke och som fanns där även långt ifrån. Men denna dagen kan jag se tillbaka med ett leende på läpparna då allt verkligen allt blev perfekt. Och det är han värd våran älskade lilleman <3
Nu ska vi planera vilken gravsten han ska få, Vi funderar på en nalle med ett graverat foto på och dikt samt namn och datum, men vi får se. Antagligen kommer dom inte kunna sätta gravstenen förens efter vinter nu då det börjar bli kallt i backen och då kan gravstenen ramla. Så vi har lite tid till att fundera lite till, man vill ju att den ska vara så perfekt som möjligt eftersom den ska vara där länge länge.
Dessutom passade jag och Kim på att köpa en plats brevid Villem så när våran tid är kommen har vi sovplats brevid honom. <3
Har knappt skrivit något om Villems begravning, jag måste säga att det var en av de värsta dagarna i mitt liv den värsta dagen var och kommer alltid vara den när änglarna ville ha tillbaka honom. MEN begravningen blev så himla fin och så otroligt kärleksfull, så många fina och älskvärda människor som kom och delade denna dagen med oss och som sa godnatt till våran ängel. Många som skickade oss en tanke och som fanns där även långt ifrån. Men denna dagen kan jag se tillbaka med ett leende på läpparna då allt verkligen allt blev perfekt. Och det är han värd våran älskade lilleman <3
Nu ska vi planera vilken gravsten han ska få, Vi funderar på en nalle med ett graverat foto på och dikt samt namn och datum, men vi får se. Antagligen kommer dom inte kunna sätta gravstenen förens efter vinter nu då det börjar bli kallt i backen och då kan gravstenen ramla. Så vi har lite tid till att fundera lite till, man vill ju att den ska vara så perfekt som möjligt eftersom den ska vara där länge länge.
Dessutom passade jag och Kim på att köpa en plats brevid Villem så när våran tid är kommen har vi sovplats brevid honom. <3
En hel roman nu, men nu ska jag mysa med älskade syster. Kim badar badtunna med Nicklas ikväll så det är tjejtime.
Vill också säga att jag kommer sakna min mor och far i 2 veckor nu, dom gottegrisarna åker till Karribien och kommer först hem den 14 November igen, ja vissa har det gott. :)
Älskar mina <3
Vill också säga att jag kommer sakna min mor och far i 2 veckor nu, dom gottegrisarna åker till Karribien och kommer först hem den 14 November igen, ja vissa har det gott. :)
Älskar mina <3
Puss.
Vi älskar dig allihopa våran älskade & saknade lilleman <3
Kommentarer
Nathalie, mamma till Alissa <3
Fy fan va orättvist livet är! Jag tror inte heller att det finns en gud för då hade han inte tagit de finaste människorna på jorden! Tänker på dig och din familj, kämpa på! Kram
Anonym
En förälders största rädsla är att förlora sitt/sina barn, och att en del behöver vara med om det och gå igenom en sådan fruktansvärd sak, är helt vansinnigt :( jag kan inte förstå hur det känns, men jag lider ändå med er! Styrke kram till er <3 / Erika Björkman
Trackback
