stilla

igår hade jag taggtråd i andning, varje andetag gjorde ont och varje tanke fick mig att vilja göra slut på lidandet, jag ville upp till himlen och bära min son. jag vill upp till villem hela tiden men jag får tänka realistiskt. Det går bara inte!

hur många barn jag har spelar ingen roll, saknaden gör lika ont. varenda jäkla dag! jag får ta sekund efter sekund, timme efter timme. dagarna blir bara värre känns det som, livet jag behöver leva utan dig, är inget liv. om det bara fanns en chans, om jag bara hade fått chansen att säga hejdå :( .

jag har vart ute och gått endel nu de senaste dagarna vilket gjort mig glad och övertygad om att kroppen mår jäkla bra av motion!

imorgon åker vi och simmar, jag och syster samt Stina och emelie :). mysigt med lite egentid medans barnen är på dagis.

tack älskade familj och vänner som finns här och stöttar.
som vill dela mina dagar, jag älskar er <3

jag älskar min fina familj så otroligt mycket, mamma älskar er och jag älskar dig Kim ♡ . vi längtar tills du kommer hem igen :-) .

puss



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0