Svar
Skriver från appen på telefonen nu så kan nog bli lite rörigt .
Många undrar så också vi vad som hände med Villem och vad han gick bort av. Ofta finns ingen förklaring och detta hoppas vi på!
Jag tänkte jag skulle skriva om den dagen änglarna hämtade tillbaka Villem .
Den 26/9-12 tog jag och Kim bilen för att åka till BVC och träffa barnläkaren då vi tyckte Villem hostade fruktansvärt mycket, vi kom dit men allting såg bra ut. Läkaren lyssnar endast lite på Villem men konstaterar att det inte är något fel.
Vi åker hem och dagen passerar, Madde och Nathalie kommer medans kim tattuerar under kvällen sedan passar jag på att tatuera Madde.
Kim matar Villem vid 11 och Madde och jag blir färdiga vid halv 12 på kvällen. Jag och Kim går och lägger oss för att sova, allt var fortfarande som vanligt och barnen låg och sov.
Den 27/9-12 vaknar vi vid 07:00 av att Viggo och vilton kommer ner (vi sov nere i vardagsrummet med Villem då han vaknade ofta på nätterna så han inte skulle väcka de andra barnen) Kim går till köket och tar ett glas vatten sedan går han mot Villem för att ta upp honom. Kim stöter till vagnen men Villem rör sig inte vilket får han uppmärksam på det värsta, tar upp honom och tänker (Gud vad kall han är) sedan får han se att Villem är alldeles blek och lite blå.
Han skriker till mig och jag skriker samtidigt som Viggo och vilton och Wilma springer runt och är alldeles förvirrade. Kim försöker göra hlr på villem men ingen respons, ringer 112 som anländer ca 10min efter samtalet.
(i allt detta kaous svimmar jag av i köket så Kim står med våran ängel i famnen och 3 barn till och försöker hålla lugnet)
Ambulanspersonal tar Villem ur armarna på Kim och börjar arbeta med honom på vardagsrumsbordet i detta säger några ur personalen att vi ska gå upp på övervåningen.
(Kim frågar hur det går med honom?, men till svars fick han att det är för tidigt att säga)
Mina föräldrar kommer och försöker hålla oss lugna, men det var lättare sagt än gjort. Kim springer ut och kastar saker omkring sig.
Jag går ut och tar en ciggarett när en av ambulanspersonalen kommer fram och håller om mig och säger med nedsänkt röst (vi har verkligen försökt men det går inte, även om vi kom så snabbt som vi gjorde och att ni försökte med hlr så hade vi inte kunnat rädda honom. Jag är så hemskt ledsen) .
Villem åker ner till Näl i egen ambulans medans jag och Kim åker i en annan. När vi börjar åka kommer min syster (som vi försökte få tag på) uppspringande och undrar vad som händer men sedan går hon vidare i chokk.
Nere på sjukhuset får vi träffa ett traumateam som tar emot oss med varma händer, sjukhusprästen samt en läkare. Vi pratar och sedan var det sax att säga hejdå till villem (visste jag att detta var sista gången jag skulle få se honom hade jag gjort mycket annorlunda) men det är ju sånt vi kan ångra nu.
Han var iaf jätte fin och det såg ut som att han sov, lika fin som alltid förutom att han var alldeles kall och att täcket inte rörde sig upp och ner för andningen. Han såg precis ut som en vacker liten ängel. <3
Efter att vi sagt hejdå, fick vi prata med polisen från Trollhättan (alltid när det är dödsfall i hemmet får man prata
Och förklara vad som hänt) det är dessa som har hand om obduktionen osv.
Vi berättade sedan pratade vi lite utöver och dom var verkligen så himla duktiga .
Min mamma och syster kommer sedan och hämtar oss (allt är så overkligt) igår hade vi en bebis och nu satt vi påväg hem utan :( allt känns fortfarande som en marddröm men vi vaknar inte ! :(
Nu går vi och väntar på att 14e november ska komma så svaren från obduktionen kommer. Men ibland har dom ingen förklaring och detta hoppas vi på så han inte levt och vart sjuk hela tiden och att läkarna missat något eller inte gjort som dom borde varje gång vi åkte till läkaren med honom.
Så svar om det finns något får vi den 14 november !
Älskade älskade lilleman <3
(har inte fått med allt utan tog bara det jag kommer ihåg) från den dagen.
Vi saknar dig så våran älskade ängel <3
Åååå jag känner er smärta, PANIK & ångest rätt in i hjärtat, fy tusan vilken chock! Sänder er så mycket styrka & värme det bara går!
Ängla Kramar!
Från Fenix's mamma