Så att inte någon tar illa vid sig, menar jag inte i mitt senaste inlägg att det är så mycket positivare med canser ex men där finns iallafall hoppet om att överleva. Det är mycket mer acceptabelt att småprata om canser, men det är inte psd då det händer små bebisar och där döden är enda utvägen. 

Så ni inte missuppfattar mig. För det är det sista jag vill, det enda jag egentligen vill på rak arm är att det borde bli något alla vet om (en tjej skrev och fråga mig vad psd är) och hon är själv 5 barnsmamma så någonstans har det ju blivit fel ? . . Eller?. . . Jag tycker iaf att det är hemskt och ingen borde vara med om detta, men det borde bli mer acceptabelt att prata om. Göra reklam om. . ectect..

Nu till något annat, Idag åkte jag och Kim ut till graven för första gången på några veckor. Kände att det var dags nu, så vi köpte med oss fjädrar och ljus, så han skulle få det lite fint till påsk <3 . Samt la vi dit en stor ängel som ligger där nu som Villems farmor köpte <3

Åh det enda jag vill är att ha dig tillbaka, Det är omöjligt - Jag vet. 
Jag och Kim stod vid hans grav förut och pratade om hur han skulle sett ut nu, Och hela tiden tänker man på varför livet är så oerhört grymt för. Vi som precis hade flytit in med att vara 4barns föräldrar, allt flöt på bra. Och sedan en morgon hitta dig livlös utan någon reaktion på att vilja andas igen :,( Det är ofattbart, skrämande och hjärtskärande.

 Jag kan inte med ord förklara paniken och den hjälplöshet man kände, hur chocken förvandlades och man blev som en vandrande robot. Man kunde inte skilja på timmar minuter sekunder. . Helt plötsligt var kvällen där och alla handlade, lagade mat, lekte och busade. Men innanför våran dörr stod tiden still. Inte ens klockvisaren flyttade sig, man var fast i den där sekunden när vårat barn lyfts upp helt kall och stel som en porslinsdocka. Men jag har aldrig sett en sådan fin liten ängel, lätt att skriva nu med tårar som rullar. Men han var fin, han var alltid fin våran lilla prins.