Viggos pratstund

Jag, madde och barnen satt runt bordet och åt middag samtidigt som vi diskuterade Villems färd till månen.
Vi har pratat mycket med barnen om morgonen då vi hittade Villem efter natten, och Viggo samt Vilton var ju med när han lyftes upp. Viggo pratar gärna om Villem och hur han beskriver den morgonen är så konstigt att höra då jag själv knappt närvara i sinnet. Han berättade iaf för mig och Madde att han var ledsen den morgonen för att Villem var blå på sidan och inte rörde sig eller lät sedan berättade han att när ambulanspersonalen kom

 - Så blåste dom in änglar i Villem och även om ambulansen kom så hade det inte spelat någon roll.
sedan sa han att han hade suttit i dörrkarmen till vårat vardagsrum och vart ledsen medans jag och Kim sprungit runt i panik och förtvivlan.
 - då satt jag där i dörren "och visade" jätte ledsen medans du mamma var arg och skrek, då satt en gubbe och höll om mig hela tiden.

sedan fortsatte han. . .
 - Och Villem sa hejdå till mig på natten!

Mycket mer finns att berätta om vad Viggo sagt och säger om denna morgonen, men att Villem var två denna morgonen håller han fortfarande på och att det var en gubbe som höll om Viggo när han var ledsen när ingen annan var där hos honom håller han också på. Jag blir helt varm i kroppen, tänka sig om det är så att det var någon där för Viggo som inte vi såg och som hade i avsikt att hålla om Viggo och visa han närhet när han behövde det som mest.
 
Sedan berättar han ibland att det finns och kommer en ängel till honom på natten och att han då blir ledsen för då är han rädd för att ängeln ska ta med honom upp till månen där han inte får träffa mamma och pappa.
Jag brukar då säga till honom att ängeln bara är där för att kolla till dom, och att han är snäll.
"Vad ska man svara och säga" Jag kan ju inte direkt säga att det inte finns änglar, då han nog vet mer än vad jag vet. och då berättar jag ju också om att hans tro är fel och min rätt, så jag får helt enkelt bara göra det fint istället.

Goa ungar, tänk så mycket de har fått vara med om. Först glädjas åt en lillebror sedan sörja en lillebror. Och tro mig de har det verkligen jobbigt med att de förlorat sin lillebror. De är så jävla smarta och förstår verkligen allt vi förklarar. Man behöver inte dalta om saker, dom förstår ändå.

Viggo och Vilton säger ibland vid matbordet att det är okej att vara lite ledsen och att Villem kommer aldrig mer tillbaka.
Varför dom säger "lite ledsen" är nog mest för att jag ibland brukar fälla en tår när vi pratar om Villem och att de då frågar om jag är ledsen och jag då svarar "ja mamma är lite ledsen, men det är okej. Man får vara ledsen" så där kommer nog det ifrån.

Åh jag älskar er så mycket Viggo Vilton Wilma Villem <3 Ni är mammas ögonstenar <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0