dikt o lite annat.
Tro mig alla gånger jag frågat om livet ska spelas såhär
Alla årstider, datum, födelsedagar du inte kommer finnas där.
Jag har frågat mig själv om gud, är besviken på mig
Om jag var en tillräckligt god mamma hade han då tagit dig?
Jag skyller det på mig och gud han straffar oss
Han tog det som finns närmast hjärtat, vårat efterlängtade barn förstås.
Hur såret från en saknad svider i en tår.
Hur glad jag är mot alla som möter mig ibland
Men innerst inne vill jag att dom så gärna tar min hand.
Att dem kan säga till mig "det är okej att känna så"
Älskade lilla Mia det är okej att falla ibland,nu,då.
-------------
Tänk om jag bara kunde hälsa på dig en dag, hålla om dig, pussa på dig. Sagt hur älskad du är och hur förbaskat saknad du är. Tänk om ! Tänk en dag. Jag hade gjort allt för att få just den där dagen för att få lukta på dig igen, snosa dig i håret och pussa dina mjuka leena kinder. Jag är verkligen inte hel utan dig, Jag känner mig sjuk hela tiden och bröstet slår så hårt.
8 månader skulle du snart ha fyllt, 8 månader . 8 månader sedan jag fick upp dig på mitt bröst, höra dig skrika och gråta. 8 månader sedan din pappa höll dig för första gången sådär försiktigt som en porslinsdocka.
Jag har inte varit ute vid din grav på ca 4 veckor nu, jag hoppas någon annan tänder ljus för dig. Det känns som att jag inte kan gå dit, Allting gör bara så jävla ont! Jag är inte känslokall jag klara bara inte av det just nu. Ändå gnager det på i mitt samvete att jag måste, Jag får så dåligt samvete över att inte åka dit, trots att det gör för ont att göra det just nu. Jag vill ju göra påskfint och lägga lite nya blommor, men jag kan inte :,( . Det gör bara så ont . Förlåt älskade lilla du <3 Jag älskar dig så.
Det sägs att tiden läker alla sår, jag är mer säker på att det kommer en sårskorpa som lätt rivs upp ibland.
Du är så saknad Villem, så älskad från första stund <3
Jag kan omöjligt förstå, eller känna den smärta, saknad, förtvivlan, sorg, rädsla eller/och vad du nu känner.
Jag försöker, dagligen.
Jag tänker på dig så ofta! Flera gånger om dagen. Jag får dig inte ur skallen!
Jag önskar så att du/ni finner ett sätt att leva på. Att ni kommer känna glädje fullt ut.
Jag förstår att saknaden aldrig kommer försvinna (min mamma har mist barn för många år sedan, och smärtan, sorgen och maktlösheten hörs fortfarande i hennes röst).
Jag läste förut att du ville prata om din son, men att få nämner honom. Jag hoppas du pratar ändå. Pratar, pratar och pratat!
Det finns en person jag mist för flera år sedan, och jag bara måste prata om henne. Jag tror att det är bra att prata. Man behöver få prata om dom lyckliga minnena, få känna dom igen när orden kommer ur munnen.
