Konstigt
Visst är det konstigt tänker jag . . .
- Hur vissa människor åker iväg och handlar, hämtar barnen på dagis eller lagar mat.
Jag ser det som en krossad vardag, det är jobbigt. Vart jag än vänder mig om så
är färgen där eller låten, lukten från en speciell dag. Det gör mig mer levande att se
och känna och lukta mig till döden. Hur nära den ligger oss, att bara genom att gå ut och
hämta posten kan vändas och bli en marddröm "och helt plötsligt är hela livet som en pingpongboll"
Jag ser tecken överallt, annars brukar jag inbilla mig små tecken som gör honom levande för mig.
Hur jag sitter i bilen och plötsligt kommer en fågel emot mig och jag inser att närmare än så kommer jag aldrig komma en ängel. Fina vingar och det enda djuret som kan flyga. .
Men mest av allt tycker jag om att gråta i bilen, där ingen kan se eller nå mig.
Jag är ledsen för att min son är död, jag är ledsen för att hela framtiden slogs i tusen bitar, jag är ledsen för att vi fick planera en begravning åt våran döda son, Jag är ledsen för att jag aldrig kommer få se honom växa upp, Jag är ledsen för att mormor & morfar, farmor & farfar moster fastrar morbröder inte kommer få dela händelser i hans liv som med de andras. Jag är förkrossad över att behöva bli påmind om döden varje dag, Jag är förkrossad över att behöva sakna ett barn i min famn, runt min hals. Mest av allt är jag ledsen över att känna mig utvald, Som att gud tog mitt barn för att jag inte skulle klara av 4 barn. . .
- Hur vissa människor åker iväg och handlar, hämtar barnen på dagis eller lagar mat.
Jag ser det som en krossad vardag, det är jobbigt. Vart jag än vänder mig om så
är färgen där eller låten, lukten från en speciell dag. Det gör mig mer levande att se
och känna och lukta mig till döden. Hur nära den ligger oss, att bara genom att gå ut och
hämta posten kan vändas och bli en marddröm "och helt plötsligt är hela livet som en pingpongboll"
Jag ser tecken överallt, annars brukar jag inbilla mig små tecken som gör honom levande för mig.
Hur jag sitter i bilen och plötsligt kommer en fågel emot mig och jag inser att närmare än så kommer jag aldrig komma en ängel. Fina vingar och det enda djuret som kan flyga. .
Men mest av allt tycker jag om att gråta i bilen, där ingen kan se eller nå mig.
Jag är ledsen för att min son är död, jag är ledsen för att hela framtiden slogs i tusen bitar, jag är ledsen för att vi fick planera en begravning åt våran döda son, Jag är ledsen för att jag aldrig kommer få se honom växa upp, Jag är ledsen för att mormor & morfar, farmor & farfar moster fastrar morbröder inte kommer få dela händelser i hans liv som med de andras. Jag är förkrossad över att behöva bli påmind om döden varje dag, Jag är förkrossad över att behöva sakna ett barn i min famn, runt min hals. Mest av allt är jag ledsen över att känna mig utvald, Som att gud tog mitt barn för att jag inte skulle klara av 4 barn. . .
Och jag saknar honom så, jag saknar honom överallt. Lukten av honom, stoltheten över att säga att det är mina barn alla 4a. Men jag vet att gud har tagit ett av dom. HAN TOG ETT AV MINA BARN! och det gör mig galen.
Pustar ut!
Pustar ut!
Hos lilleman dagen innan julafton <3
Kommentarer
Trackback
