Så fina ni är.
Ni är så fina med alla fina komentarer, så värmade och jag kan nästan känna era kramar och höra era vänliga ord genom datorn. Så känsligt så varmt, Är jätte tacksam över att ni komenterar och läser. Livet kan så snabbt ändras, här hemma hos oss hände det på en sekund till en annan. Så ta vara på livet, njut av varje ögonblick och somna aldrig oense. Visst händer det, även här att vi är ovänner och att vi nästan ser pojkarna bråka varje dag.
Vi kan diskutera och vara arga, men livet är en aning annorlunda. Vi inser fort att det är helt onödigt, att detta bara är onödig energi på sånt man faktiskt kan lägga positiv energi på istället.
Nej det är inte alls roligt, ibland önska jag att jag bara kunde släppa allt. För en sekund inte känna någonting, idag tex så satt jag på reoligionlektionen, endast jag och min lärare och vi började diskutera livsfrågor och om döden, vad man tror på. Och jag kunde nästan känna ända in i märgen på honom att han helst ville se förbi dessa frågor då han studerade ut mig och insåg att detta var ett par frågor som jag helst hade skitit i att besvara. Eller så är det bara ren inbillning, man känner sig som ett offer. Även om jag gör allt för att folk ska se förbi. .
Det är en livslång väg utan dig
som jag lidande måste gå.
Jag försöker springa ikapp
men hamnar trippandes på tå.
Det är en gnagande känsla som slår
långt där inne i min kropp
Jag försöker hitta vägen
men dit jag vill finns inget hopp.
Jag önska det fanns en chans
och möjligheten var dig
Men att aldrigheten finns
det sliter sönder mig.
Du är en vacker ängel
så speciell sedan dagen du kom
och du kommer alltid vara
våran lilla ängel som valde vända om.
Vi kan diskutera och vara arga, men livet är en aning annorlunda. Vi inser fort att det är helt onödigt, att detta bara är onödig energi på sånt man faktiskt kan lägga positiv energi på istället.
Nej det är inte alls roligt, ibland önska jag att jag bara kunde släppa allt. För en sekund inte känna någonting, idag tex så satt jag på reoligionlektionen, endast jag och min lärare och vi började diskutera livsfrågor och om döden, vad man tror på. Och jag kunde nästan känna ända in i märgen på honom att han helst ville se förbi dessa frågor då han studerade ut mig och insåg att detta var ett par frågor som jag helst hade skitit i att besvara. Eller så är det bara ren inbillning, man känner sig som ett offer. Även om jag gör allt för att folk ska se förbi. .
Det är en livslång väg utan dig
som jag lidande måste gå.
Jag försöker springa ikapp
men hamnar trippandes på tå.
Det är en gnagande känsla som slår
långt där inne i min kropp
Jag försöker hitta vägen
men dit jag vill finns inget hopp.
Jag önska det fanns en chans
och möjligheten var dig
Men att aldrigheten finns
det sliter sönder mig.
Du är en vacker ängel
så speciell sedan dagen du kom
och du kommer alltid vara
våran lilla ängel som valde vända om.
Kommentarer
Trackback
