Så länge det inte finns någon utredning kommer psd få fortsätta ta barnliv, Det står på många sidor hur man kan lätta och förebygga psd men i teorin finns inga grundläggande principer på vad som hjälper eller ej. Barnen ska ligga på sida/på mage/på andra sidan nu är rekomendationen att barnen ska ligga på rygg när de ska sova. Det rekomenderas att barnen helst av allt ska sova i egen säng och utan kudde, inte för trångt inte för varmt. Många saker att tänka på, men inte för många för att få ha kvar sitt lilla barn. Visste ni dessutom att psd går långt över 6 månaders ålder men över 1år blir det istället pd = plötslig död. Mycket tystas ner och aldrig syns något i tidningar, mammatidningar, allt ska vara så gulligt och puttinuttit. På internet hittar man mycket och många rekomendationer . Forskare och läkare kommer med hur dom tror blir rätt, Men de forsksr med våra barn som insats, Vad har dom annars att gå på? (nu är detsåhär många barn som dött i psd av att ligga på mage, då får vi testa annan sovställning) . . .Hur kommer det sig att ingen har pengar men vi skattar miljoner, barncanserfonden har pengar men inte tillräckligt samma som hjärtochlung räddning, pacemakers m.m Vart är pengarna som ska satsas på liv? när det finns pengar som går till all annan nöd, varför kommer inte pengarna till rätt hand? 

 

Jag blir så ledsen att man inte kommit längre i forskningen, vi är på 2000 talet nu, man kan göra så mycket men antagligen kostar det för mycket, eller så är det väll tiden. Jag vill precis som alla andra ha en förklaring inte bara ett ord. Hur kan friska barn bara dö? är inte det en väldigt speciel sjukdom, det borde ju vara något som förbryllar forskningteam . Varför läggs det inte mer tid på att forska kring det för. Och en sak till som jag undrar över, det här med reklam på tvn, man klickar och får upp reklam på hjärt och lung forskning, canser, svält och naturkatastrofer, varför visas inte en reklam om psd för? är det för känsligt, eller kommer man alldeles för nära det där skrämande (det som aldrig händer) . Eller är det att döden är med i namnet (plötslig spädbarnsdöd) det varje människa fruktar. Det man inte vill bli påminda om men som faktiskt händer varje dag. Kanske inte just bara i psd men man kanske förlorar sitt barn på annat sätt. Här i sverige är det iaf så att döden är något man är tyst om. Canserfonden är också en punkt med döden, men där kan vissa överleva och det är det som kanske gör det så accepterat att prata om, samma med hjärt och lung fonden, men psd har ju bara en utgång vilket är döden. För aldrig innan har jag pratat om psd öppet förr innan jag själv drabbades , visst har man bollat tankar med en vän om man ex skulle vara med om en sådan händelse, men sedan lämnar man snabbt samtalsämnet. 

 

Jag vill bara upplysa människor om att det faktiskt händer både psd och pd, när Villem gick bort gick jag med i en grupp Vsfb (vi som förlorat ett barn) och den sidan hjälper mig jätte mycket ang tankar och funderingar. Det jag villkomma här är att jag vill att ni ska ta vara på varje sekund, välja era strider, somna sams och älska hjärtligt. Även om psd gå

Sista jobbdagen för denna veckan, Imorgon rullar vi ner mot Varberg för att gå in i kyrkan för första gången sedan Villem`s begravning. Lilla Nellie-lou ska döpas <3 . Kalas och massa mys väntas i helgen alltså :) Mysigt. Vi har köpt så fina dopspresenter till både Nellie och Milou . .

Nu ska jag titta till portersteken som står och puttrar på spisen, Magnus och Sara är här som middagsgäster idag ;) Myspys.

Älskar mina, <3

 

 

Jag antar att många ägnar oss en tanke varje dag, fick precis en komentar från en anonym att hon/han hade oss i tankarna dagligen och jag antar att, har man barn kommer man nära in på känslan hur det skulle kännas om det barnet sedan en dag inte finns där längre. Det var fint skrivet från dig "anonym" och vi kämpar på. Vissa dagar är upp och vissa dagar ner. 

Ska jag erkänna en sak, så grinar jag som en tok på jobbet varje eftermiddagspass. Haa, hur dumt men det är sant. Han jag jobbar hos är äldre och hör inte så bra, så oftast när vi sitter i soffan på kvällarna brukar tårarna få rulla. Det känns som att jag kan slappna av där, han sitter ju där trygt i sin stol och jag har aldrig haft chansen att bara sitta ner och känna mig helt tom. Sådär sitter jag på jobbet med tårar i vädret. På det sättet får jag ju en ny chans att släppa ut all sorg för att ha energin att tömma på den igen. 

Vet ni vad det värsta är, Att han försvinner mer och mer ifrån mig. Självklart ser jag honom när jag stänger mina ögonlock och självklart känner jag doften av honom om jag tvättat kläder i samma sköljmedel som hans kläder tvättades i. Men den där känslan av att minnas hur tung han var, den försvinner. Bleknar :,( . Och jag mår så illa av att veta att han försvinner så, det är för mig ett bevis på att han bara var här för att stanna en liten stund. 

En process en helt ny livsstil, Jag vet ärligtalat inte hur man ska slingra sig ur denna sorg. .Den finns där och jag får nog bara acceptera att den alltid kommer finnas där på ett eller annat sätt. Han fanns ju, jag kan ju inte direkt radera ut att han har funnits. På så sätt kan jag ju inte direkt radera all sorg heller. Jag hade bara önskat att det fanns en gnutta glädje också, men det gör det inte. Inte just nu!. Nu är allt bara sorg och elände, en dag kan jag minnas honom med glädje och hur glada vi var/är över honom. Men sorgen är tyngre och tar över. Den är för stor för att köras över. Jag får det just nu att låta som att han inte gav någon glädje, han gav oss all glädje i världen verkligen. Han fick oss att känna oss sammanbundna och som en hel familj. När han försvann från oss var det många bitar i våran familj som föll sönder. Så glädje gav han oss verkligen och lycka och kärlek. Men jag kan inte se det just nu utan sårbarheten över att han inte finns gör ont och det är bara det jag kan se. 



Viggo var på 4 års kontroll idag också, Han väger idag 15kg och är 95cm lång, hans motorik såg lysande ut och han kunde se bra :) . Tänka sig, 4 år sedan han kom och jag samt Kim fick känna på riktig kärlek för första gången <3. Helt otroligt vad fort det har gått. Älskade rompenisse <3

Nej nu ska jag lägga mig i sängen och bara va. . Jag älskar min fina familj <3, Och vi alla saknar dig så underbara älskade lilleman <3 

Godnatt

Jag söker en tröst hos någon men det finns ingen som förstår
Hur såret från en saknad svider i en tår. 

Hur glad jag är mot alla som möter mig ibland 
Men innerst inne vill jag att dom så gärna tar min hand. 
Att dem kan säga till mig "det är okej att känna så" 
Älskade lilla Mia det är okej att falla ibland,nu,då. 

-------------

 

Om du bara visste hur mycket jag saknar dig våran snutt, du kommer föralltid vara åtta veckor och tre dagar. 
Tänk om jag bara kunde hälsa på dig en dag, hålla om dig, pussa på dig. Sagt hur älskad du är och hur förbaskat saknad du är. Tänk om ! Tänk en dag. Jag hade gjort allt för att få just den där dagen för att få lukta på dig igen, snosa dig i håret och pussa dina mjuka leena kinder. Jag är verkligen inte hel utan dig, Jag känner mig sjuk hela tiden och bröstet slår så hårt. 

8 månader skulle du snart ha fyllt, 8 månader . 8 månader sedan jag fick upp dig på mitt bröst, höra dig skrika och gråta. 8 månader sedan din pappa höll dig för första gången sådär försiktigt som en porslinsdocka. 

Jag har inte varit ute vid din grav på ca 4 veckor nu, jag hoppas någon annan tänder ljus för dig. Det känns som att jag inte kan gå dit, Allting gör bara så jävla ont! Jag är inte känslokall jag klara bara inte av det just nu. Ändå gnager det på i mitt samvete att jag måste, Jag får så dåligt samvete över att inte åka dit, trots att det gör för ont att göra det just nu. Jag vill ju göra påskfint och lägga lite nya blommor, men jag kan inte :,( . Det gör bara så ont . Förlåt älskade lilla du <3 Jag älskar dig så. 

Det sägs att tiden läker alla sår, jag är mer säker på att det kommer en sårskorpa som lätt rivs upp ibland. 

Du är så saknad Villem, så älskad från första stund <3

Usch, man får ett annat perspektiv på livet. Ändå fortsätter man stressa springa runt och försöker hinna med allt på kort tid. Varit i skolan nu och lämnat in en uppsats i religion och idag lämnade jag in två uppsatser i svenskan.
Kan inte förstå att jag fortsätter springa runt som en yr höna, samtidigt som jag ibland hoppar in på jobb och samtidigt som barnen ska hämtas på dagis, laga mat, handla, bada, tvätta. Och så ska man hinna med att ta hand om sig själv också? Whaa.

Finns så otroligt fina människor här på jorden, som gör mycket i stillhet.
Ex min granne Malin (hon jobbar på posten) hade pratat med sina kollegor om att alla Libero m.m ska sorteras bort från våran post. Detta var ingenting jag tänkte på men när vi satt och pratade en kväll kom detta upp, och värmen spred sig i hela kroppen. Allt detta för att jag ska slippa bli påmind om vad Villem skulle ha för blöjstorlek, hans första tandborste, eller hans första smakportion på gröt. En hel grupp som jag inte ens känner gör detta just för mig och min familj, det är helt fantastiskt.

Eller som min sambos syster som skickade ett brev på posten, och när jag öppnar ser jag 2 små söta ugglor med spänne på. "Jag satte dom på våra nyckelringar till dörren" samt en lapp där det står, Villem i våra hjärtan föralltid kram Therese. Helt kolossalt vilka människor det finns, som lägger så mycket kärlek på oss.
Ärligtalat, ugglor! Jag ser ugglor i allt, sedan Villem gick bort har jag blivit så otroligt kär i ugglor så det är inte sant.

Ni är så värdefulla, och det är precis såna här människor som jag är så glad över finns i våran närhet !
All kärlek till er, släkt och Vänner. <3

Dessutom blir min gosse Vilton 3år imorgon, just på alla hjärtans dag <3. Grattis i förskott mamma och pappas hjärta.  <3

you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missing home
Only know you love her when you let her go
And you let her go

Staring at the bottom of your glass
Hoping one day you'll make a dream last
But dreams come slow and they go so fast
You see her when you close your eyes
Maybe one day you'll understand why
Everything you touch, oh it dies. . .

 

 

 

Fan Fan Fan ! Mamma saknar dig så mycket vår ängel.
Igår pratade vi så mycket om dig, och jag känner mig alltid så konstig i kroppen
dagen efter när vi diskuterat och bollat tankar angående dig.

Mitt hjärta skriker så otroligt efter dig, idag kan jag gråta floder för din skull.
Att du inte är här, hur annorlunda allt blev, vilken sorg vi alltid måste dela med oss.
Men älskling, du gav oss de finaste månaderna och värdefullaste månaderna i hela vårat liv.
Det kan jag säga !

Och vi fick hålla en riktig ängel, Ta imot en ängel, ge dig mat och ta hand om dig

Vår älskade älskade ängel -v-

 

 

 

 

Viggos kommentar i badet idag :
 - En ny bebis är i himlen, och han kommer hit. Men inte Villem för han är gammal. 
Jag undrar så vad mina pojkar menar hela tiden med att Villem är gammal?, Undrar
om det är någon som vet vad dom menar eller iallafall har en aning om det? För jag blir
både ledsen och förvirrad varje gång dom säger så.

Samma är det när dom kollar på våra halsband "där vi har en bild på Villem ingraverat" som vi fick av
några vänner efter begravningen. Då brukar dom ofta säga att "Villem är gammal, men en söt Villem" -v-

 

 

 

Idag måste jag också nämna att idag är det första gången som jag fått känna på att någon är nära mig,
må låta tokigt på alla sätt, men när vi badade barnen tidigare så kändes det som att någon "hoppas på Villem"  var med oss.
Jag stod och fixade med mitt hår i spegeln och då känner jag som att det är något varmt mot benet på mig
2 gånger och båda gånger är jag säker på att det är Kim som skojar med mig, men när jag tittar mot Kim
och ska skratta till så sitter han fortfarande på toaletten . Och samma hände när jag stod nere i källaren och skulle hämta upp tvätten, då känns det som att det är en värme vid mig en behaglig värme som jag inte upplevt innan.
Och jag blir bara sådär varm i hela kroppen. Konstigt att sitta och försöka beskriva men det betyder så mycket för mig.

 

Vi älskar dig så och saknar dig lilleman, Idag satt vi och planerade vårat bröllop lite som ska äga rum nu i vår/sommar. Och jag kunde inte sluta tänka på att vi inte ska planera kläder till dig eller att du inte är här hos oss den dagen. Jag hoppas du är med oss ändå vår fina ängel. <3

 

 

 

Julen har passerat, den var verkligen fin men det fattades julklappar under granen, det fattades ett barn i all glädje. Och det kommer det alltid att göra, Och detta grävde jag ner mig i hela julafton. Men jag höll mig fint inför barnen.
Sån lycka man ser i deras ögon när tomten kommer, all god mat och alla nära <3
Vi hade ju räknat med att fira första julen som 6 i familjen, Istället fick vi stå här precis som förra året med 5.
Så många tankar så ni anar verkligen inte, Men det är nog något vi måste igenom.
Inga genvägar finns det heller.

Jag tror vi har bestämt oss för att det bara ska vara Viggo Vilton och Wilma, Jag tror aldrig jag skulle klara av den där känslan som man har som nybliven mamma x1000. Det finns inget som jag är så rädd för än att förlora något mer barn, Ärligtalat vi springer in i deras sovrum såfort dom hostar till eller bara vänder sig i sängen. Dum cirkel, men jag kan faktiskt inte bara ignorera det. Så detta har blivit till en rutin. Den tiden vi har för oss själva på kvällarna, den tiden vi alltid kunde slappna av på innan, den avslappningen finns inte längre.

Det är mycket som man tänker annorlunda på nu , Jag tänker ofta på hur starka Viggo och Vilton har vart i allt detta, Med allt vad dom fick se eftersom dom var vakna och stod brevid oss när Kim tog upp Villem. Hur deras syn var och är. Hur dom tänker nu och hur dom pratar.

Att dom har en lillebror som gjorde ett sånt stort intryck i deras liv som dom nu får åka till graven för att besöka.
Men dom blir faktiskt glada såfort vi nämner att vi ska ut till Villem`s grav, jag vet inte om dom tror att han kanske är där en fin dag, att han väntar där för att vi ska hämta hem honom igen.

Dom säger ofta att Villem är en ängel att Villem aldrig kommer hem igen, Att dom saknar honom.
Men det är klart att dom gör, när vi sitter vid matbordet ibland brukar barnen säga "Älskar dig mamma, Älskar dig Pappa, Älskar dig Vilton, Älskar dig Viggo, Älskar dig Wilma, ÄLSKAR DIG VILLEM"

- Så Villem är alltid med oss, i allt. Och det värmer verkligen otroligt mycket, att barnen pratar så mycket om honom.

Jag vill mest säga att ni ska ta vara på varandra, att älska varandra och förlåta 1 gång oavsett vad.
Aldrig somna osams, och göra varandra så himla lyckliga. En dag kan det vara försent, den dagen kan
komma när som helst, och på bara en enda liten ynklig sekund kan hela världen vändas upp och ner.
Och den blir aldrig sig lik igen. . .

Jag lever fortfarande i en mardröm, Men verkligheten har hunnit ifatt oss. Och jag har börjat jobba.
Så dagarna knallar på. Älskade älskade familj <3

Ta hand om varandra.

Villem , Mamma älskar dig too the moon and back <3

 

 

12-12-12
Vad kan jag säga, var iväg till bengtsfors för inhandling av PEPPARKAKSGUBBAR och lucialinne till Wilma.
Imorgon är det ju Lucia för barnen på dagis, ska bli såå spännande eftersom Viggo har pratat om detta länge nu.
Träffade på Emelie också som skulle till Bm idag, Och hon har fortfarande inte fått ut den där lille som verkar frysa
för mycket för att vilja komma ut :) .

Handlade pärm, papper osv osv också så vi kan få lite årdning på räkningarna igen. Kändes otroligt skönt.
Mindre skönt är att få inblick på hur mycket man egentligen har i utgift varje månad. Thats life!

Otroligt kallt ute är det också, mina fingrar är stelfrysna även om vi sitter inne i värmen, Nu vill jag bara upp och gosa ner mig med Kim under ett täcke till en nerladdad film. Sugen på chips och dipp också! Hmm jaja, vi får kanske se till att handla in detta imorgon för jag är tokgalen i det nu nu nu.

Annars har det vart en fin dag, eller ja fin och fin kommer den någonsin att bli fin igen?. Den frågan ställs femtioelvatusen gånger i huvudet på mig. Nu har jag iallafall kommit iväg från den biten då det kändes som att jag hade dåligt samvete om jag skrattade. Jag får faktiskt skratta nu, och det är en bit på vägen.

Min saknad kommer aldrig försvinna, det är jag ju glad för. Men det hade vart skönt med ett break från allt med
tänkande till sorg och smärta. Det går inte att komma undan.

Idag skrev vi på faderskapsbeviset för Villem också, Kändes tungt att se hans födelsevikt hans personnummer,
Det känns som att han fortfarande är här när jag ser hans personnummer för då är det iallafall någonstans där han ännu inte hunnits blivit avregistrerad ifrån. Även om jag måste brottas med tanken över att "Mia han finns faktiskt inte, detta är bara ett nummer". Ont gör det ändå! . .

Samma sak när jag loggade in mig på försäkringskassans hemsida och det endast var 3 fält med barn men sist jag var inne var det 4 fält med namn där jag kunde boka i och boka av . .Så tragiskt, så fel så jävla orättvist! .

Nej nu ska jag försöka njuta, se hur tankarna vill bolla med mig ikväll. Hoppas på en mysig kväll.
Älskar mina <3
Villem mamma och pappa saknar sönder oss efter dig <3

 

Säg inte att du förstår mig, det kommer du aldrig att göra.
Du kommer aldrig förstå min sorg och saknad efter min älskade son.
Jag har burit min son i magen i min famn i mitt hjärta, du förstår aldrig.
Hur det känns att planera och gå på sitt egna barns begravning, Hur det känns att
behöva planera en gravsten till sitt egna barn.
Hur tomt stegen känns när man bär sitt barn i en kista till sin gravplats.
Och du kommer aldrig förstå hur det känns att behöva göra fint och tända ljus
vid sitt egna barns gravsten istället för att göra barnrummet fint med tapeter och fin blå
lekfull inredning.
Du kommer aldrig förstå hur aldrigheten, att man aldrig mer kommer kunna röra sitt egna barn.
Känna hans hud, nudda hans mjuka kind. Pussa hans fina ögonlock godnatt.
Du kommer inte förstå hur ont det gör att min sons syskon inte bara förlorat sin lillebror,
dom förlorade en del av sin mamma och pappa också.

Livet går vidare, du kommer aldrig förstå hur ont det gör med dom orden att livet går vidare.
Vi kämpar varenda dag, lagar mat, handlar, städar, tvättar.
Men inuti står man still, man är fast.
Jag är med i livet, jag har inte förlorat hoppet. Jag är fortfarande här,
men inte min son.
Så säg inte till mig att livet går vidare.

Du kommer aldrig få känna på orättvist, hur det känns att livet dömt mig
att gud har straffat mig, hur misslyckad man känner sig.
Att man flera gånger får förfrågan om hur många barn man har och alltid måste säga 3.
För vem säger 4 men en är i himlen.
Så säg aldrig att det är orättvist förens betydelsen för det fyller ut en punkt i hjärtat på dig som verkligen verkligen verkligen gör så ont att du nästan spricker.

Så säg aldrig något till mig som jag inte redan vet.
Jag har mött helvetets alla portar, Och ärligtalat så vill jag inte att någon ska möta dom.


 

Man är inte i chokk längre, man är i en sån otrolig saknad. Man saknar honom så fruktansvärt mycket så man nästan vill spy. Bara få hålla i honom, knosa honom hårt intill mig och bara få pussa på hans varma leena kind.
Röra honom och bara få se honom lee.

Så onödigt, så himla orättvist!

 

Kvällarna är värst, jag har haft en bra dag idag. Men såfort man kommer hem och barnen har somnat kommer allt tillbaka som en smäll på käften, allt man byggt upp under dagen raseras på kvällarna.

Längtan efter en bebis gör mig galen, det var ju det vi väntat på. Vi fick det också, men en liten stund. :(
Våran tur kanske kommer igen, eller inte ? . Vem vet, man pendlar hela tiden mellan om man skulle våga
om man skulle orka ? . . . . .

Alla mina barn är plötsligt så stora, Wilma går nu. Och hon behöver snart inte matas längre, jag har liksom haft armarna till att bära ett barn och mata ett barn i snart 4 år. Nu behöver jag snart inte det heller. Känns som att jag ska explodera, så jävla förbannad på livet! .

Tack o Hej.

 

Älskade älskade ängel.

 

 

han visade sig vara en ängel
Med en klädsel så vit.

Jag fick lov av gud att
få låna honom ett tag
Men inte trodde vi
att han skulle upp igen idag.

Min son dansar barfota
och han hoppar runt på moln
skrattar ner på oss
långt där uppifrån.

Han ser oss gråta tårar
Men kan inte trösta oss
Vi hoppas dom där uppe
tar hand om dig förstås.

Vi älskar dig så vår son
och önska vi kunde ha dig här
Så länge vi andas och lever
kommer vi alltid hålla dig så kär.
/Mamma

 

 

 

 

Herregud, Jag måste bara få skriva av mig min ilska över några komentarer som dykt upp när jag läst några trådar på familjeliv.

För det första så gör det JÄVLIGT ONT hos mig när MÄNNISKOR som inte förlorat ett barn uttrycker sig med att " man bara ersätter det barnet som var när man planerar ett till efter en sån hemsk händelse" eller att "det ska bara fylla ut tomheten som finns"

VAAA? . "Detta är något jag läst för andra som planerar barn efter att dom mist sina barn i psd, i gravidteten m.m"
För mig om vi får fler barn i framtiden så kommer det barnet ALDRIG kunna ersätta Villem på några sätt, han var en egen individ, våran nummer 4a. lillebror i familjen. Så hur kan såna människor som aldrig upplevt en sån här smärta uttrycka sig i sånt dom inte vet ett skit om ? , Hur kan dom anta? , Hur kan dom vara så jäkla elaka? . . Det är ju helt fel så som dom skriver eller tycker och tänker. Förlora ditt barn så ska du se att du aldrig skulle kunna ersätta honom/henne. .Det är omöjligt! .

Nej fly förbannad blir jag, Öppna inte käften för sånt ni inte vet ett skit om! .

 

Imorgon ska vi ner, omtumlad vecka med en sambo som dels åker ut på jobb i 3 veckor.

Jag är skör och jävlig. Delad itu, och söndertrasad inuti.

 

Blir så jäkla ledsen, snuvade in mig på psd på google och all jävla fakta gör mig både ledsen och förbannad

på de som kommit på och skriver alla saker man ska tänka på ang psd. . .Vissa är likgiltliga för att "ge oss som förlorat ett barn" dåligt samvete och behöva gå med tankarna att "det kunde blivit annorlunda.
Ännu vet man ju inte orsaken till Psd men vad jag läst finns denna mekanism i kroppen tills barn blir 15år och ju äldre man blir så kallas det PD. Antagligen är det något som inte är utvecklat hos barn som hindrar koldioxiden samt värmekällan i kroppen att fungera och reflektera signalerna till hjärnan.
Jag vet inte, vad borde man veta, vi är på 2000 talet och detta borde ju ta större värde?. .

Varför ska man bara behöva acceptera psd? utan någon förklaring, det MÅSTE ju finnas en eller annan förklaring.
Tycker man ju. . .Nej jag är helt förvirrad. En läkare säger ju inte att "han dog av hjärtfel utan han säger isf vad han dog av ex: hjärtattack. Men vi ska antagligen bara nöja oss med psd som anledning . . Så FEL!.

Jag saknar dig så min lille gosse det gör så ont att se alla barn som föddes efter dig och som nu hamnar framför.
Alla bilder jag ser på andras barn som utvecklas och får växa. Så som du skulle göra, vi hade ju planerat allt älskade ängel. Jag känner en glädje för stunden men lika snabbt hamnar jag på botten igen. Jag och din pappa kollade bilder från alla stunder och mysiga dagar vi fick med dig. Delade glädjen och sorgen i allt vi såg. Hur glad du var och hur arg du kunde bli, hur söt du var när du sov och hur söt du var när du var vaken och riktigt kollade in i våra ögon med så mycket kärlek. Hur mycket dina syskon saknar dig och pratar om dig vareviga dag, och det hoppas jag dom alltid kommer göra.

Du är så saknad här hemma älskling <3 Vi älskar dig så. <3

Idag tog jag och syster med oss barnen och åkte till Trollhättan för lite handling av tapeter osv till pojkarnas rum, så imorgon ska vi påbörja det projektet . Vi målade ju osv i deras rum innan men det blev så himla tråkigt så nu blir det safaritapet på 2 av väggarna med vit färg på resterande 2 väggar. Köpte samt en lampa vi skulle haft i vardagsrummet men insåg när vi kom hem att den är för liten så den får vi hänga upp i hallen på övervåningen.

Sedan ska Viltons fönster in i hans rum så är det klart sedan. Massor av hyllor ska upp sedan få bort alla leksaker från nedervåningen :) .

Jag & Kim åkte till Mellerud i morses vid 8 och simmade lite samt basta och badade bubbelpol. Har nog inte gjort något sånt själva på 5år. Tiden rinner iväg och idag kände vi att vi bara ville släppa allt och unna oss detta.
<3

 

Så himla bebissjuk är jag också, hoppas att jag snart får gosa emeliebebis <3 . .

Går runt med spykänsla hela tiden, min kropp mår inge vidare. Varje centimeter av mig känns ditslängt ! .
Jag saknar våran ängel, alla bebisar jag ser påminner om dig. Älskade du <3

Jag älskar mina fina, ni är det finaste och dyrbaraste ! .
Puss Mamma & Sambo.<3

 

Ps: jag saknar mina föräldrar nu . . . <3

 

 

En morgon förlorade vi allt, en morgon förlorade vi fotfästet.
En dag förlorade vi hoppet, en dag förlorade vi en son .
Vår alldeles egna lilla charmtroll <3
Vi älskar och saknar dig så!
Villem Peter Lennart Östermark/Olsson
Always in my heart forever in my mind

 

 

Jag önskar inte min värsta fiende detta, saknaden är obeskrivlig. Jag har en son någonstans men jag kan inte se eller röra honom, det enda jag kan göra är att minnas honom. Ibland vill jag bara radera hela hjärnan för att slippa alla känslor alla tankar alla minnen. Och att allt bara var som innan, Så trött hela tiden.
Ni vet den där väntan när man saknar någon och att man snart ska få träffa personen eftersom man längtar så, den känslan bär jag hela tiden men i slutet av känslan måste jag avsluta med att den du väntar på kommer du ALDRIG mer få träffa igen.

 

Det är overkligt på alla möjliga vis, jag vill bara skrika att det är inte såhär det ska vara.

Så rädd att jag ska springa rakt in i betongväggen, falla ner och vägra ta mig upp igen.
I 2 dagar nu skulle jag kunna legat kvar i sängen, allt är ändå tomt. Är jag ledsen måste jag kämpa, är jag glad
får jag dåligt samvete och måste kämpa. Jag kämpar fan hela tiden. Orolig över Viggo Vilton och Wilma

konstant, Jag tror inte det är så konstigt. Så rädd att vi ska förlora dom också, jag vet att vi inte kan vara runt dom 24/7 men oroligheten kommer alltid finnas. Den fanns innan också innan Villem blev en ängel, men nu är det extremt. Jag/vi går upp säkert 5-6 gånger under kvällen/natten för att se så att dom andas.

 

Allt tar bara så fruktansvärt på krafterna, varje andetag är tungt. Man försöker hela tiden, man möter människor med nedsänkta blickar, man gråter i bilen, man kipar efter andan i tvättstugan. Vid matbordet, i sovrummet, i vardagsrummet. tredubbla hjärtslag i panik men lugnet stormar över en, som en förlamning. Jag vill inte ens andas.
Jag vill inte ens finnas idag.

Elakt va ? . Mot mina andra som finns, men jag måste få känna såhär. JAG OOOORKAR INTE MER!

Det enda jag alltid bett om är att ha mina barn i bra förvar, inte ens det kunde du ge mig ! . Det finns ingen tro.

Mamma saknar dig Villem, alla söta små leenden du hann ge oss. Jag är så glad över alla trötta mornar du gav mig alla de dagar du bara var arg och jag fick trösta dig. När du inte ville sova och jag var trött och sa att jag inte orkade, jag är glad över att jag fick alla dagar med dig, Vi tog vara på alla dina dagar eller hur. Jag gav dig all min kärlek, men det var antagligen inte nog för gudjäveln. Jag hoppas det räckte för dig iallafall, jag njuter av att ha dom minnena att blicka tillbaka på iaf.

Du är den vackraste ängel, och jag är säker på att alla andra tar hand om dig där uppe tills vi ses igen <3