Säg aldrig till mig
Till dig som inte förlorat ett barn.
Säg inte att du förstår mig, det kommer du aldrig att göra.
Du kommer aldrig förstå min sorg och saknad efter min älskade son.
Jag har burit min son i magen i min famn i mitt hjärta, du förstår aldrig.
Hur det känns att planera och gå på sitt egna barns begravning, Hur det känns att
behöva planera en gravsten till sitt egna barn.
Hur tomt stegen känns när man bär sitt barn i en kista till sin gravplats.
Och du kommer aldrig förstå hur det känns att behöva göra fint och tända ljus
vid sitt egna barns gravsten istället för att göra barnrummet fint med tapeter och fin blå
lekfull inredning.
Du kommer aldrig förstå hur aldrigheten, att man aldrig mer kommer kunna röra sitt egna barn.
Känna hans hud, nudda hans mjuka kind. Pussa hans fina ögonlock godnatt.
Du kommer inte förstå hur ont det gör att min sons syskon inte bara förlorat sin lillebror,
dom förlorade en del av sin mamma och pappa också.
Livet går vidare, du kommer aldrig förstå hur ont det gör med dom orden att livet går vidare.
Vi kämpar varenda dag, lagar mat, handlar, städar, tvättar.
Men inuti står man still, man är fast.
Jag är med i livet, jag har inte förlorat hoppet. Jag är fortfarande här,
men inte min son.
Så säg inte till mig att livet går vidare.
Du kommer aldrig få känna på orättvist, hur det känns att livet dömt mig
att gud har straffat mig, hur misslyckad man känner sig.
Att man flera gånger får förfrågan om hur många barn man har och alltid måste säga 3.
För vem säger 4 men en är i himlen.
Så säg aldrig att det är orättvist förens betydelsen för det fyller ut en punkt i hjärtat på dig som verkligen verkligen verkligen gör så ont att du nästan spricker.
Så säg aldrig något till mig som jag inte redan vet.
Jag har mött helvetets alla portar, Och ärligtalat så vill jag inte att någon ska möta dom.
Kommentarer
Trackback
