20:39

I not only lost a child
I lost a piece of my heart.

I will not stay silent so that
you can stay comfortable.

I will speak my child`s name
until i can no longer speak!
 
 
Åh vill bara spy galla på varenda människa som kan leva ett liv med små saker att må dåligt över.
Jag önskar så att jag också fick fortsätta leva så, att gnälla över små saker istället för att
tro att jag är påväg att bli dum i huvudet.
Hur kul är det med en mamma som helt plötsligt bara ställer sig i köket och gråter?

Jag försöker inte smitta av mig, men barnen är allt för smarta. Dom vet när jag är ledsen och varför,
dom vet vad dom ska säga. Ska verkligen en 4åring behöva gå igenom att trösta sin mamma? . . .
Vilken hjälp man fick, Vilket stöd.

Hela min familj har vart gudomliga i våran strävan efter rätt väg, men dom är inte utförda till att jobba med oss.
Det finns människor som får betalt för det, varför blev inte vi erbjudna den hjälpen istället för att behöva be om den? . Nu känns det lite hipphapp om vi ens behöver då vi klarat oss så bra utan.

Men har inte alla som mister ett barn rätt att få hjälp på en gång?
Istället för att det ska kunna gå ett tag så man själv inser att man kanske är i behov av det.


Usch vilken skit dag!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0