Jag sitter här tom i min famn, med kläderna som ligger på vardagsrumsbordet.
Din pappa luktar på dem och säger "det lukar han" och jag nej samt mitt hjärta är i tusen bitar.
Jag springer ut i köket och det låter som att du gnyr i vagnen, springer tillbaka
till vardagsrummet och får en käftsmäll "juste du är ju borta ju". , Vaknar på morgonen
och går fort till skafferiet där dina blöjjor ligger, tar upp en men lägger snabbt tillbaka
den igen och inser vad fan jag håller på med. Börjar jag bli knäpp? .

Tänker flera gånger dödade jag honom i sömnen? kvävde jag honom? Var barnen
där och proppade ner något i halsen på honom? Drunknade han i sina egna spyor?
Vilton åt bulle den morgonen som stått framme, gav Vilton honom bulle?. . .
Är det gud som vill straffa oss? , Var han sjuk? Har någon förgiftat honom?.

Viggo kommer fram och säger att Villem är ett monster, Jävla monster,
Nej Viggo, Villem är död. Han kommer aldrig mer tillbaka hit till oss.

Jag rörde inte tvätten på 2 veckor, rädd för att svimma när jag tog upp ett av dina plagg.
Viggo och Vilton frågade ofta var du var och när du kommer hem igen, Wilma hörde barn gråt på
tvn och reagerar direkt och kollar mot tvn. Din pappa sitter inne i datarummet och kollar
bild på bild på dig, försöker vara stark men ser hur hela han är sönderkrossad.


Det fanns inget vi kunde göra!, Han var en frisk pojke. Hur kunde han vara frisk när han bara dör?
Hur kan en människa bara tycka att det låter okej att ens säga så?, Man dör av en anledning
och jag hoppas så att forskning snart visar framsteg på vad Psd utlöses av.

Jag är förtvivlad. . .Min bubbla ligger fortfarande runt mig. . Även om klockan går så står
minuterna stilla. Jag blir tillbaka kastad varje dag. Och jag måste se det här varje dag
i resten av mitt liv. . . .