Jag tänker på honom varje dag, och varje dag gör det lika ont. Det blir inte lättare, jag klarar av att tänka längre än några minuter i taget bara.

Det var som när jag var och handlade för ett tag sedan och jag fick tag på ett fint linne med ett kors på och sa till mig själv att "denna kan jag ha nästa vecka" och i samma stund insåg jag att jag faktiskt kan se framåt, jag planerar inte dag för dag för jag kan faktiskt åtminstonde se en vecka framåt nu.

Han finns inom mig varje dag och varje dag önska jag att han fanns här hos oss och delade vårat liv.
Men jag kan inte trolla även om jag önskade mig det mest av allt, barnen tror att dom kan bli spindelmannen och flyga upp till månen för att hämta hem honom igen. Tänk om det var så enkelt?.
Jag förstör inte deras önskan, jag låter dom tro att dom kan det tills de är tillräckligt stora att dom förstår själva.

Vi är inne i September nu, och jag är bara så ledsen hela tiden. Idag förra året gjorde vi säkert något mysigt ihop.
Hela familjen, helt oberedda på vad som skulle hända om 24 dagar.

Så många frågor vi aldrig kommer få svar på, jag önskade att vi kunde få veta. Så jag hoppas så på att forskningen kring psd snart kan komma med några rätta svar och beskrivningar på vad som kan vara fel. Men det är väll bara önsketänkande, många privatpersoner som själva söker och lägger ihop ett och annat och som låter rimligt.

Jag är i vecka 10 med barn nr 5 i barnaskaran, det känns annorlunda. Jag känner mig livrädd över graviditeten, att något ska vara fel, att vi kommer få föda barnet dött, att han/hon kommer dö i psd. Jag ska skriva in mig här i veckan hos bm så får vi se om jag kanske kan få någon att prata med, även om det känns överdrivet. Men har nog kommit till ett val i mitt liv där jag börjat tänka att jag kanske behöver hjälp ändå. Det är inte ett problem som bara försvinner och som man kan fixa till imorgon, och jag tror jag har gått och inbillat mig detta för att slippa tro att jag är deppig eller att livet bara ska vara såhär meningslöst.



Grattis på 82årsdagen söta mormor, jag hoppas ni tar hand om varandra där uppe och att ni tittar till våran lille son (hela tiden) tills vi kommer upp och tar över igen <3