Nu har man precis kommit hem från mormor och morfar eller ja min mamma och pappa, Vi har spenderat
heeela dagen där nere idag och det gillas skarpt hos barnen :) .
Fick mat och efter maten åkte vi hem efter att mamma skulle jobba.

Haft så mycket funderingar fram och tillbaka vad som är bäst/vad som är mindre bra osv osv
ang "att bo kvar här, eller röra sitt arsle närmare kims jobb" så man slipper sitta fast här ensam
med 3 barn senare utan pappa kim nära.

Det tar hårt som fan att gå ensam hemma med 2 barn, det är inte bara barnen utan allt runt omkring,
lägenheten alla telefonsamtal papper allt som görs en vanlig vecka får jag vara ensam över att
besluta. Och det är jobbigt eftersom jag inte kan planera "jag kan planera men då är inte Kim med i dessa
planer" eftersom han kommer hem fredag kväll och på helgen är ju det mesta stängt. Så
det blir liksom jag som står med all skit på veckorna vilket jag hatar och som knäcker mig totalt.

Borås kanske ? , ja vem vet så länge man kan umgås någon mer dag än bara 2 dagar i veckan!
8 dagar i månaden 32 dagar på 6 månader 64 dagar på ett år ? . Det låter så fel när man har en familj.
Jag kan förstå om det är skönt för honom och bra att han kan dra in pengar men jag vill ha ett fungerande
familjeliv där inte bara 1 person står med allt medans den andra åker iväg och tjänar pengar.

Är jag knäpp som resonerar så? . . .

Jag vet att vi behöver pengar, men då kan man ju ändå kompromissa om att kanske flytta närmare
eller ganska nära så han kan komma hem någon gång på veckan om det skulle vara möten m.m ? . .

Mina funderingar bara, för just nu vet jag att jag inte kommer klara av 2 barn med full energi + en nyfödd .
Full fart på dagen sen vakna nätter för att ge bebisen mat / blöjbyte m.m.m Nej jag skulle bli en vandrande zombie ? . .