:,(
Usch läste precis på aftonbladet om en 2årig pojke som hade lyckats starta morfarns bil som stod parkerad vid en kajj i Norge, bilen hade hamnat i vattnet och det hade tagit flera minuter för morfarn att få upp bildörren för att kunna rädda sitt barnbarn men då var morfarn själv så nedkyld och illa tagen så några vittnen hade hjälpt morfarn upp ur vattnet. Den lille pojken var i vattnet i 45min innan räddningsinsats fick ut och upp honom.
Det är kritiskt för både pojken och morfarn.
Jag blir så himla ledsen när jag hör något sånt här, hur himla lätt hänt det är. Lämna aldrig nycklar och barn ensamma i bilen, sitter med klumpen i halsen och tänker "tänk om det hade vart min son och min pappa" . Jag hoppas allt går vägen för dessa 2, och önska jag kunde få vara där och hålla om pojken även om jag inte känner honom.
Är känslig idag och mitt humör ska vi inte prata om, har haft sån där dåligsamvetes dag där det känns som att jag inte gör tillräckligt för barnen att dom inte får lika mycket uppmärksamhet och att jag bara är allmänt tråkig och dum.
Fy såna här dagar vill jag inte veta om, jag gör ju mitt bästa Kim gör sitt bästa det kan inte bli bättre, men ändå gnager det i mig att det inte är tillräckligt ?. Jag älskar er mina fina barn! Föralltid.
"Just i denna stund, vill jag gå upp och lägga mig intill pojkarna snosa i nacken på dem och berätta för dom hur mycket dom betyder för oss. Vilken lycka dom sprider och all kärlek man ger och får" <3
Kommentarer
Trackback
