Jag är dålig på att uppdatera, men idag kör jag ett inlägg.
På morsdag, den började fint med 3 goa ungar som hoppar och myser med oss i sängen.
Gick upp och åt frukost ute på altanen, hamnade sedan i trädgårdens tecken.
Kim sprang runt med röjsågen och jag sprang runt med barnen.
Efter lunch åkte vi och hämtade upp Linda, sedan åkte vi ut till kyrkan och tog lite bilder på barnen,
det är så fint och stilla där, samtidigt passade Linda och Viggo på att gifta sig ;) Viggo var
så stolt så.

Dagen fortsatte i mysandets tecken, åkte till skåpagrillen där vi käkade och avslutade med glass,
vidare hem och fyllde badpolen med vatten så barnen fick svalka av sig . Rejält.

Så idag har vi bara myst, heeela dagen.

Föll i gråt vid fukosten idag då jag tänkte på Villem, att han inte var här hos oss.
Jag tänker på han varje dag varje sekund, men idag gjorde det sådär knivande ont i hjärtat.
Saknar han på varje bild vi tar på barnen ihop, saknar han varje stund. Alla minnen som
kommer bli utan han här, usch det gör så ont att vara en ängla mamma.

Men jag funderar på att göra en liten "minneslund" åt honom här hemma i trädgården.
En rund blomrabatt gjord av sten med en ängel i osv. Har bilden i huvudet så det får bli nästa projekt.
Så fint att ha någonting här hemma, ute. Dit man kan gå och dit barnen kan gå och mysa vid
också.


Usch vad arg jag är, jag är så arg inombords. Vi hade ett par vänner hemma hos oss igår, Linda
en av våra vänner har ett inspelat ljud på sin telefon från när vi var ca 15år där jag skrattar som en jubelidiot, vi lyssnar och så säger min andra bästavän Emelie "åh det där skrattet var längesen man hörde"
Och jag håller verkligen med henne, det var verkligen sååå länge sedan jag kunde skratta åt något
utan att få dåligt samvete. Skratta hämningslöst utan att höra den där rösten inomborde "det där var roligt Mia, skratta nu. .Nej skratta inte det var skit tråkigt" . . . Hmm. Visst skrattar jag ibland, men det är aldrig så att jag inte får dåligt samvete för det.

Kul va? .

Det dröjer nog, jag kan inte tro på att det blir lättare, det känns som att det var igår du dog. Varje dag känns som igår. . .1 dag närmare din ettårsdag, då ska vi skratta och vara glada eftersom din storasyster fyller 2år. Men hur ska man kunna glädjas när du också skulle fyllt år då. Alla dessa datum, alla år utan dig. . Hur orkar man stå ut ? . Kroppen är verkligen otroligt som står ut.

Jag är glad över tillvaron och glädjer mig över småsaker, sånt som var så litet innan är verkligen såå mycket större. Fort kan det försvinna och i allt detta med att förlora Villem så öppnades en sida hos mig där jag kan glädja mig över små ting. Sånt jag gav blanka fan i innan, Disken kan vänta bara jag får se barnen göra färdigt det dom tycker är så roligt, jag behöver inte springa runt som en dåre och plocka och städa heela tiden, istället blir det mer tid med barnen. Ex ex. . Dock är jag sur oofta, och vet att jag är arg på någonting som inte finns.
Det får ta sin tid att acceptera om man nu någonsin gör det.

Godnatt.